Di Weekend INTERVJUER

Fajten för livet – och företaget

”I början såg det för jäkligt ut. På mitt första styrelsemöte som koncernchef visade jag ett avsnitt ur filmen Apollo 13, du vet den där scenen där de ska få in en fyrkantig kloss i ett runt hål ...”

Foto: Jesper Frisk

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Han genomförde Sveriges största företags-rekonstruktion i modern tid och räddade mediekoncernen Stampen och Göteborgs-Posten från konkurs – samtidigt som han genomgick en svår cancerbehandling.
Möt 45-årige Martin Alsander, koncernchefen och trebarnspappan som vägrar ge sig.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

”Var är alla, och framför allt: var är aktierna? Får vi inte aktierna inom en timme blir det inget.”

Marcus Jansson på private equity-bolaget Segulah är kristallklar.

Klockan är tre på eftermiddagen den 31 juli 2014 och uppgörelsen mellan Gabriel Urwitzs Segulah och Stampen, Västsveriges största mediekoncern, om gratistidningen Mitt i ska förseglas.

Priset på nära 500 miljoner kronor är prutat och klart, och det enda som återstår är att byta likvid mot aktier på advokatfirman Nords kontor vid Stureplan i Stockholm.

Försäljningsintäkten har avgörande betydelse för att snabbt få ned Stampens galopperande skuldsättning efter alla stora förvärv med hög belåning 2005–2012, och för att blidka kreditgivarna Handelsbanken, Nordea och SEB.

FAKTA
Martin Alsander

Ålder: 45 år.

Familj: Hustru, tre barn – 6, 10 och 12 år.

Bor: Enebyberg, Stockholm, och pendlar till Göteborg.

Bakgrund: Uppvuxen i Katrineholm. Militärtjänstgöring på flygvapnets underrättelseskola, därefter officershögskolan, kapten och reservofficer. Civilekonom Lunds universitet. Trainee på Unilever och därefter produktchef. Trainee på Kinnevik och assistent till dåvarande MTG-chefen Pelle Törnberg. Har haft ledande befattningar inom främst Metro i Stockholm, London, Rom, Paris och Barcelona, bland annat vice vd på Metro International och styrelseordförande för Metro Sverige. Föräldraledig 2011. Sverigechef på omvärlds- och analysföretaget Infopaq från 2012, vd för Stampen Media Partner från 2013 och vd och koncernchef för Stampen Media Group från april 2014.

Tjänar: 248 000 kr/mån.

VISA MER
FAKTA
Stampen Media Group
  • Stampen har i dag 3 250 anställda på 14 tidningar, digitala arenor och utomhusreklambolaget Wallstreet Media samt V-TAB, Nordens största tryckeri, och distributionsbolaget VTD.
  • Våren 2016 genererade verksamheten inte tillräckligt kassaflöde för att kunna amortera både bankskuld och tryckerimoms.
  • Den 23 maj 2016 ansökte Stampen om rekonstruktion för 16 bolag, däribland Göteborgs-Posten.
  • Under hösten skrevs 75 procent av de oprioriterade fordringarna på totalt 880 Mkr ned genom offentligt ackord. Därefter tecknades ett nytt, flerårigt bankavtal, vilket banade väg för nya delägare och en nyemission på 81 Mkr.
  • Bankskulden uppgick i maj till 500 Mkr för att i slutet av 2016 ha minskat till 300 Mkr via försäljningen av OTW och amorteringar.
  • Den 24 februari 2017 gjordes den sista ackordsbetalningen, och därmed är rekonstruktionen ett avslutat kapitel.
VISA MER

”Sista förhandlingsveckan jobbade vi dygnet runt medan Segulah väntade på att vi skulle bli klara internt”, berättar Martin Alsander.

Enligt honom komplicerades Mitt i-affären av ett komplext korsägande och att delägarna inte litade på varandra av historiska skäl.

”Ägarmajoriteten var initialt inte överens med minoriteten om att sälja samtidigt som vi i den operativa ledningen förde diskussioner med köpare, så det var förhandlingar på dubbla fronter. Jag tog taxi hem vid fyratiden på morgonen, hittade en öppen korvkiosk, sov några timmar och sedan upp vid 07.00 och på det igen. Sådär höll vi på”, fortsätter Stampen-chefen.

”Den 31 juli var det ’bara’ closingen kvar. Vad kunde gå fel liksom.”

Rätt mycket visade det sig.

När Segulah-representanten får tag i Martin Alsander befinner han sig på semester med hustrun och de tre barnen i skånska Kåseberga, 60 mil från Stureplan.

Stampen-chefens mobil skulle ha gått varm om den varit laddad. Det var den inte. Så Martin Alsander lämnar familjen mitt i lunchen, störtar ned till parkeringen, startar bilen och pluggar in telefonen bara för att upptäcka att det inte finns täckning. I alla fall inte för Telenor-abonnenter.

”Vi besökte kullarna med en annan familj. Jag fick låna en av deras mobiler, med Telia-abonnemang, och fick till slut tag i Handelsbanken som kunde skicka någon med de fysiska aktiebreven till Marcus Jansson hos Nord – innan deadline klockan fyra.”

Martin Alsander minns kallsvetten än i dag.

Plan B: rekonstruktion

Att leva med ständig tidspress och nya motgångar blev vardagsmat i räddningen av Stampen. I slutet av 2015 hade banklånen minskat från över 1 miljard till 500 miljoner kronor, men då kom den så kallade tryckerimomsdomen som satte koncernens likviditet under massiv press.

”Skeptikerna räknade ut oss tidigt men vår plan var att sälja av så mycket som möjligt och inleda en avbetalningsplan. Skatteverket, den största fordringsägaren, sa ja till upplägget. Bankerna sa nej. Till slut återstod plan B: rekonstruktion”, säger Martin Alsander.

Den 23 maj 2016 ansökte Stampen om rekonstruktion för 16 dotterbolag, inklusive 14 tidningar, däribland Göteborgs-Posten. Rekonstruktionen är den största i Sveriges historia, mätt i antalet berörda dotterbolag.

Men Stampens reningsresa inleddes redan våren 2014, när Martin Alsander lyftes upp från affärsområdes-vd till koncernchef.

Sedan dess har han bantat koncernens legala enheter från 85 till 20, mer än halverat antalet affärsområden och huvudkontorets kostnader, minskat ledningsgruppen från 17 till 5 personer, sålt 25 bolag, köpt ett modemagasin, avvecklat fyra tryckerier, fått fart på kassaflödet, samordnat det redaktionella arbetet på 14 tidningar, infört en ömsesidig dialog med alla koncernens fackklubbar samt diskuterat med näringsdepartementet, kulturdepartementet, Skatteverket, tre av Sveriges fyra storbanker och sju tingsrätter.

Lockade kändisar

Han har vänt flera förlustår i mångmiljonklassen till en vinst på 66 Mkr 2015 och 10 Mkr rekonstruktionsåret 2016. Han har fått rikskända profiler som Industri Kapital-grundaren Björn Savén, Cherry Casino-miljardären Rolf Lundström och Stena-rederiets William Olsson plus starka lokalpatrioter som Fabian Hielte, ingift i familjen Hjörne och ordförande i Platzer Fastigheter som äger GP-huset, Lennart Hörling och Jack Forsgren att ställa upp som nya delägare – samtliga genom bolag – och en nyemission på 81 Mkr. Samtidigt som han drivit på strategiarbetet och verksamhetens digitala omställning i alla mediebolags jakt på framtida intäktskällor.

Vad var svårast?

”Förhandlingarna med bankerna var stundtals tuffa, nästan tröstlösa. Det har även varit många stressiga försäljningsprocesser. Hade vi haft mer tid på oss hade vi fått ut andra priser.”

Finns det något av de sålda bolagen som du hade velat behålla?

”Vi behöll contentbyrån OTW länge. De ligger långt framme vad gäller digitalt och rörlig bild, vilket hade passat bra i våra satsningar framåt. Men vi ansåg oss tvungna att offra OTW för att få ned skuldsättningen ytterligare.”

Koncernchefen tystnar en stund.

”Det uppstår nya frågor hela tiden. När man till exempel går in i en rekonstruktion är det kontanter som gäller, men vår pappersleverantörs datasystem klarade bara kreditfakturor. Inget papper, inga tidningar. Inga tidningar, ännu större intäktsbortfall.”

Personalmöten skänkte lugn

Dramatiska och osäkra situationer ställer höga krav på personalinformationen, betonar Martin Alsander.

”Jag har vänt resultat förut men aldrig varit någon virtuos på internkommunikation. I och med rekonstruktionen har jag ägnat mycket tid och kraft åt internkommunikation, och framför allt förstått poängen med den”, säger den Kinnevik-skolade och lönsamhetsorienterade koncernchefen.

Martin Alsander märkte snabbt att personalmöten varje eller varannan vecka skänkte lugn i organisationen, även om han inte hade mycket nytt att berätta. Mötena livesändes så att alla i koncernen kunde vara med och ställa frågor och föregicks av samtal med fackklubbarna för Journalistförbundet, Unionen och Grafikerna.

”Det här sättet att förankra beslut i förväg har kommit för att stanna”, fastslår han.

”Visst kan man som chef skippa personlig närvaro och bara skicka digitala brev, som ingen läser. En chef kan alltid bestämma, men om ingen lever efter det blir besluten bara ett utanpåverk, utan reellt värde. Men har man som chef bestämt sig för att det är affären som gäller och gett tydliga förutsättningar är resten bara en implementeringsfråga”, resonerar Martin Alsander.

En del av problemanalysen är att Stampen och G-P saknat chefer som förmår driva igenom affärsmässiga förändringar, anser han.

”Verksamheter med den sortens ledarskap tenderar att bli medarbetarstyrt på ett negativt sätt.”

Hur märks det?

”Det uppstår projekt till höger och vänster utan inbördes samband och allt längre bort från affären. När jag i början frågade vem som hade bestämt det där och varför, var det ingen som visste. Till slut springer alla bara på möten.”

”Att få synpunkter från olika håll i organisationen ger mig bra input. På stormötena ställde oftast journalisterna de tuffaste frågorna. De var mest pålästa och gav sig inte. Det gör de fortfarande inte, vilket är värdefullt.”

Så vad fick ni för ränta och återbetalningstid i det nya bankavtalet?

Martin Alsander fyrar av ett leende.

”Vi fick en väldigt bra ränta, vi är jättenöjda. Det är dessutom ett flerårigt avtal utan stora krav på amorteringar under perioden.”

Det låter som ett ”mamma-lån”, alltså när man lånar av sina föräldrar till i princip nollränta och utan tydliga krav på återbetalning.

Martin Alsander skrattar, men väljer att varken bekräfta eller dementera.

Det var mycket skriverier om Stampens goodwill-värden, som blåstes upp och sedan skrevs ned. Vad var det som hände egentligen?

”Stampens goodwill har ju länge varit hög på grund av gamla förvärv. Man gör en ny värdering varje år, vilket lett till nedskrivning i flera omgångar. 2016 var det dags för ännu en nedskrivning eftersom vi ser att våra verksamheter har påverkats negativt av rekonstruktionen samtidigt som mediebranschen fortfarande är under press.”

Kunde inte säga nej

Martin Alsander ville egentligen inte ha jobbet som koncernchef. När hans företrädare Pelle Mattisson avgick våren 2014 hade han arbetat ett år som vd för dåvarande tillväxtområdet Media Partner och ville helst fortsätta med det.

”Jag kände att det inte fanns utrymme för att tacka nej, såvida jag inte kunde tänka mig att lämna koncernen.”

Martin Alsander hade före tillträdet ingen aning om omfattningen och djupet i koncernens finansiella problem.

Under sina tio år inom Kinnevik har han utvecklat en fallenhet för att med ljud, bild och prestigelös humor avdramatisera det tunga och svåra, gärna spetsat med en twist från kulturvärlden.

”I början såg det för jäkligt ut. Ju mer jag fick klart för mig hur illa det var desto mer bisarr blev bilden. På mitt första styrelsemöte som koncernchef visade jag ett avsnitt ur filmen Apollo 13, du vet den där scenen där de ska få in en fyrkantig kloss i ett runt hål...”

Det var annorlunda. Hur mottogs det?

”Nja, det blev lite kyligt faktiskt.”

”Jag närde rockdrömmar”

Med sista ackordsutbetalningen betald, ett nytt bankavtal och nya delägare på plats kan Martin Alsander le åt de då uteblivna skratten.

På Stampens julfest 2016 sammanfattade han rekonstruktionsåret i en film med titeln New Hope på Star Wars-tema följt av låten I Will Survive. Dock inte discodrottningen Gloria Gaynors version utan framförd av den mer lågmälde John McCrea i rockbandet Cake. Att det skulle vara just den låten med just den artisten var koncernchefens beslut.

Själv har han spelat allt från blockflöjt och piano till trumpet och gitarr.

”Äh, jag närde rockdrömmar som alla andra men ville inte tillräckligt mycket. Som trumpetare var jag så dålig att jag fick spela tredjestämman, det vill säga räkna fem takter och tuta två gånger.”

Lillebror Daniel Alsander är däremot musiker, trumslagare. Bröderna växte upp med pappa Bo Larsson, jaktpilot, och mamma Birgitta Alsander, arbetsterapeut, i Katrineholm.

”En klassisk svensk småstad – tryggt men också tråkigt. Man cyklade runt, avverkade ett antal marsvin, men med tiden ville man mest därifrån.”

Stenbeck hörde av sig

Martin Alsander gjorde lumpen på flygvapnets underrättelseskola, i dag en del av Tolkskolan. Han kom in på officershögskolan 1993 och avancerade till kapten och reservofficer.

Efter ett års statsvetenskap, säkerhetspolitik, blev det ekonomistudier i Lund, stipendium i brittiska Sheffield och magisterexamen. Första jobbet blev som trainee på dagligvarujätten Unilever. Martin Alsander blev raskt produktchef för varumärken som Vim, Sun och Via, men tröttnade på skurbranschen och antogs 2000 som trainee på Kinnevik.

Problemlösarens väg mot toppen

”Jag fick börja som assistent till Pelle Törnberg på först MTG och senare Metro. Jag fick bära hans portfölj och koka kaffe men också följa med i allt han gjorde.”

Färden gick till Kinneviks London. Det hände att även Jan Stenbeck hörde av sig.

”Han kunde ringa och säga att han läst en bok som han ville att alla i alla styrelser skulle läsa – utan att berätta titel, författare eller vad boken handlade om. Man fick lägga pussel genom att ringa runt till sekreterare, assistenter, chaufförer och andra medhjälpare.”

Martin Alsanders problemlösningsförmåga frodades och förfinades.

När Jan Stenbeck ville starta nätverket Metro Glocal Forum för alla borgmästare i alla städer som Metro fanns i, gick uppdraget till den då 29-årigeMartin Alsander. Till sin hjälp fick han de internationella dörröppnarna Uri Savir, Israels chefsförhandlare i fredsavtalet med Palestina i Oslo 1993, och David Kimche, tidigare vice vd för underrättelsetjänsten Mossad, samt en väl tilltagen budget.

”En konsert i Colosseum hade förstås aldrig hänt förut. Vi ljög friskt för italienarna och påstod att vi redan hade skrivit kontrakt med Bruce Springsteen och Madonna”, minns Stampen-chefen.

Tricket fungerade. Metro fick sitt tillstånd och Martin Alsander skickades omgående till New York för att ragga artister. Just Springsteen och Madonna kunde inte men väl Ray Charles och några till. Hans israeliska kompanjoner lyckades dessutom ordna så att forumets 250 gäster fick en privat visit hos påven Johannes Paulus II i Vatikanen.

Föräldraledig i ett år

Stampen-chefen har bott i London, Rom, Paris och Barcelona. Han har startat Metro i Mexiko och Brasilien, varit vice vd för Metro International och ordförande för Metro Sverige, gift sig, fått tre barn och köpt ett parhus i Enebyberg, norr om Stockholm. Han gillar golf men ägnar numera mest helgerna åt att skjutsa barn till olika aktiviteter.

”Kinnevik innebar fantastiskt roliga arbetsuppgifter men allt resande tärde på familjelivet. Min fru och jag träffades på Unilever och hon har alltid haft sin karriär. Man får göra bot och bättring när man väl är hemma, vi har också stor hjälp av våra föräldrar.”

Hustrun är i dag verksamhetschef på Volontärbyrån.

Du var pappaledig med yngsta barnet hela 2011. Det är ovanligt för att vara bland de högsta cheferna på Metro inom Kinnevik. Hur kommer det sig?

”Det kändes viktigt att prioritera mer tid med barnen, och det var min tur att dra lasset hemma efter flera stökiga år på Kinnevik.”

Efter föräldraledigheten lämnade Martin Alsander Metro för att bli Sverigechef på omvärldsföretaget Infopaq. 2013 blev han vd för Stampens tillväxtområde Media Partner och ett år senare vd för hela koncernen.

Smärtorna gick inte över

Bakslaget kom när han minst anade det.

Strax efter Mitt i-affärens avslut sommaren 2014 fick Martin Alsander ont i magen.

”Jag har aldrig haft stressmage, men fick plötsligt smärtor som inte gick över.”

Läkarundersökningen i september avslöjade en tumör och efterföljande röntgen visade att den spritt sig. Martin Alsander var då 43 år och barnen 4, 8 och 10 år.

En vecka senare bestämdes att modertumör och metastaser skulle krympas med cellgifter varannan vecka under hela hösten.

”Man får medicin ena veckan och mår dåligt, nästa vecka är det lite bättre. Många möten fick planeras utifrån mina medicineringar.”

Parallellt med cancerbehandlingen bantade Martin Alsander sex affärsområden till två: media samt tryck och distribution. Han möblerade även om på toppen. Av den forna koncernledningen återstår bara finansdirektören Kristina Brandt och Peder Schumacher, vd för tryck och distribution. Han handplockade Claes Jonsson från Handelsbanken som ny utvecklingschef och ansvarig för koncernens finansieringsfrågor, och Johanna Öberg från Kinnevik, som ny vd för Stampen Media.

Vill att allt ska vara som vanligt

Kroppen klarade av höstens cellgifter och i januari 2015 inleddes nästa behandlingsfas, strålning, följd av operation. Martin Alsander arbetade hela tiden.

”Efter varje behandlingsrunda ville jag bara ta på mig kostymen, lämna ungarna i skolan och gå till jobbet. När man är sjuk vill man att allt ska vara som vanligt igen. Det hjälpte mig väldigt mycket att kunna ha en vardag att återgå till.”

Stampen-chefen har aldrig hymlat med cancern internt, men heller inte pratat om den utåt. Det här är första gången som han i en intervju berättar vad som hände.

”Min första reaktion var att tona ned alltihop, att tumören kan vara godartad, att det nog inte är så farligt. Man vaknar upp i takt med att man får svar på röntgen och prover.”

Martin Alsander tänker på sina läskunniga barn och konstaterar stillsamt:

”Det blir ett helt nytt moment i livet – allt annat blir så marginellt. Vi sa som det var för barnen: att pappa är sjuk, att han fått cancer men att han får medicin och kommer att bli bra.”

Efter operationen pumpande man in ännu mer cellgifter, sex nya omgångar varannan vecka. Cellgifter slår ut allt, även vita blodkroppar.

”Det är oerhört tufft. Sommaren 2015 bedömdes jag som färdigbehandlad, även om jag fortfarande går på kontroller”, fortsätter han.

Hur mår du i dag?

”Jag mår bra igen, men det har varit en väldigt svår period i mitt och familjens liv. Jag går fortfarande på kontroller och är otroligt tacksam för den svenska sjukvården, som gjort ett fantastiskt jobb och lagt ned enorma resurser på att rädda ett liv, mitt. En annan sak som slagit mig är att när man kommer ur det värsta och det börjar vända, uppstår ett hopp och en helt otrolig livsglädje – helt plötsligt är allt roligt!”

Är cancern din största motgång?

”Ja, fast jag har aldrig sett den som en motgång. Jag har alltid betraktat den som en väldigt tung uppgift.”

Alla kriser har sina svarta hål. Var hämtar du stöd när du trillar dit?

”Familjen. Jag bara tittar på min fru och mina barn, och biter ihop lite. Kroppen blir oerhört trött av cellgifter, jag kunde sova 10–12 timmar per dygn. Men ju mer du sover desto tröttare blir du, så ibland fick jag tvinga mig att kliva upp och ta en promenad.”

Funderade du aldrig på att hoppa av?

Martin Alsander dröjer lite med svaret. Som om han vill vara säker på att bara säga det som han efteråt vill ha sagt:

”Det har funnits tuffa, riktigt tuffa, stunder när jag sagt till mig själv att jag borde dricka morotsjuice och gå långa promenader, inte hålla på med det här.”

… men?

”Men jag ville inte bli den vd som sätter ett av Sveriges största mediebolag i konkurs. Det blev nästan viktigare att inte misslyckas än att lyckas, som om skräcken för att misslyckas var större än viljan att lyckas. Det har jag aldrig varit med om förut.”

På miljardärens egen paradisö

”Att behålla överblicken”

Martin Alsander betonar vikten av tålamod.

”Jag har egentligen lite tålamod men kände tidigt att sjukdomen var en lång process, och den mentala insikten tog jag med i Stampen-arbetet. Cancern gjorde att jag lättare kunde leva med osäkerheten och trögheten med Stampen. Frågan är om jag inte fick mer gjort tack vare den distansen – att rädda Stampen var trots allt inte viktigast i livet.”

Som ny i bolaget behövde Martin Alsander aldrig känna ansvar, skam och skuld för den uppkomna situationen. Han var inte en del av problemet, möjligen lösningen.

”I alla kriser spelar graden av självrannsakan och dåligt samvete roll för förloppet. Blir det bra har jag lyckats med något, blir det dåligt är det inte mitt fel.”

Vad är viktigast för att ta sig genom djupa kriser?

”Att behålla överblicken och inte fladdra iväg i tanken utan jobba med korta mål och verkligen ta en fråga, ett steg, en dag i taget. Och att orka vara uthållig och argumentera för de viktiga frågorna hela vägen, inte kompromissa bara för att få en snabb deal på plats.”

Martin Alsander återkommer ofta till att alla på Stampen kavlat upp ärmarna.

”Det var så många som slet dygnet runt. Rekonstruktionen formade ett starkt ’vi’ och då lägger man allt småtjafs åt sidan.”

Ledningen gick ned i lön

Med ackordets 75-procentiga avskrivning har skuldsättningskvoten minskat från 6,1 till 2,0. Kassan är åter uppe i normala nivåer, 338 Mkr per sista december 2016.

Dessutom har alla i ledningsgruppen har gått ned i lön från 2017. Koncernchefen mest, 20 procent till 248 000 kronor i månaden, och de fyra övriga mellan 10 och 15 procent.

”Det är så många leverantörer, kreditgivare och före detta anställda som fått sina skulder nedskrivna”, motiverar koncernchefen det ovanliga beslutet.

”För vår del är det nu som det egentliga arbetet börjar. Vi ska vinna tillbaka kunder, utveckla verksamheter, däribland digitala prenumerationsintäkter och ännu bättre appar.”

Stampen-chefen räknar med ökad lönsamhet helåret 2017, men lämnar inte ut några prognoser.”

I februari valde Johanna Öberg att sluta som vd för Stampen Media och lämna GP-huset och Göteborg på grund av familjens boende i Stockholm. Hon ersätts den 7 mars av Johan Hansson, närmast vice vd för mjukvaruföretaget Roxen och dessförinnan vd för Metro i Hongkong och New York. Samtidigt slutar Cecilia Krönlein som Göteborgs-Postens chefredaktör och ersätts initialt av tidningens nyhetschef Christofer Ahlqvist, tidigare chefredaktör på Metro.

Närmast på tur ska Stampen välja ny styrelse och hålla stämma. Vilka som kommer att representera de nya delägarna är ännu inte klart.

Vill och kan du ladda om?

”Ja”, svarar Martin Alsander.

Såväl verksamhet som cancerkontrollerna rullar på enligt plan, och snart är det sommar igen.

Hur ska du och familjen fira semester i år?

”I år bär det av till Portugal. Vi ska äta grillad fisk på Meia Praia i Lagos.”