Dokumentärfestivalen Tempo har sedan starten 1998 växt till att bli Sveriges största i sin genre. I år pågår festivalen i en vecka, till och med den 12:e mars.
”Det finns ett enormt intresse för dokumentärer just nu. Det har absolut ökat under de senaste åren”, säger festivalchefen Agneta Mogren.
I fjol var 40 av de totalt 292 filmer som visades på svenska biografer dokumentärer. En knapp dubblering jämfört med 2015, enligt Svenska Filminstitutets statistik.
”Det är en exceptionell utveckling. Man kan se en trend där allt fler dokumentärer produceras med högre konstnärlig kvalitet, och därmed passar även för bioduken”, säger Agneta Mogren.
En av de filmer som premiärvisas under festivalen är ”Dream Empire” från den amerikanska regissören David Borenstein. Han ville skildra problematiken bakom den kinesiska byggboomen och följer i sin dokumentär den 24-åriga kvinnan Yana.
Hon startar ett företag som lockar människor att flytta till helt nybyggda städer i Kina – enorma komplex bestående av skyskrapor och köpcentrum, som växt fram i snabb takt.
”Nästan alla jag mötte tenderade att tolka den ’kinesiska drömmen’ i individualistiska termer. För en vanlig person som Yana innebär den att tjäna tillräckligt för att köpa ett hus och skaffa sig ett stabilt liv”, säger David Borenstein.
Han medverkar själv i dokumentären när han tar ett jobb som en så kallad ”vit apa”, en av västerlänningarna som ingår i en underhållningsgrupp som marknadsför Yanas företag till kinesiska investerare.
Bakom den explosiva utvecklingen på fastighetsmarknaden i Kina ligger en kommunalpolitisk drivkraft att dra in intäkter och nå de ambitiösa nationella tillväxtmålen.
”Hushållen började köpa fastigheter som säkra investeringar. Men när priserna sköt i höjden stod många nybyggen i stället tomma. När bubblan började spricka 2014 lämnade det efter sig en bestående skada, särskilt på landsbygden.”
Eftersom det enligt David Borenstein saknas politisk ambition i Kina att förändra de sociala orättvisorna så är han inte särskilt optimistisk om att de kommer minska framöver.
”Jag tycker historien i dokumentären visar att folk från landsbygden kommer till städerna med ett stort hopp och en vilja att arbeta hårt, men där möter de en väldigt tuff verklighet.”
Enligt festivalchefen Agneta Mogren är det en genomgående trend att skildra samhället utifrån enskilda individers perspektiv.
”Många av filmerna som visas under festivalen är politiska genom det personliga. Utifrån specifika personers perspektiv erbjuder de någon slags analys av hur världen ser ut i dag.”
