Hoppa till innehållet

En svensk Hollywoodstjärna är född

UR ARKIVET (okt 2012)
”Jag är så rädd att det ska ta slut i morgon. Jag ringer fortfarande till pappa och skriker när jag får en ny roll”, sade Alicia Vikander, nu historisk Oscarsvinnare, i en stor intervju med Di Weekend hösten 2012.

LÄMNAS IFRED. Alicia Vikander blir sällan igenkänd på gatan, än så länge. "Delvis kan det bero på att jag har spelat väldigt olika karaktärer med olika utseenden i mina filmer.”
LÄMNAS IFRED. Alicia Vikander blir sällan igenkänd på gatan, än så länge. "Delvis kan det bero på att jag har spelat väldigt olika karaktärer med olika utseenden i mina filmer.”Foto: Jesper Frisk

Det är nu det händer. Göteborgsfödda Alicia Vikander, nyss fyllda 24 år, håller på att slå igenom som internationell filmskådespelare.

På bara tre år har hennes kritikerrosade roller i svenska och utländska långfilmer tagit henne till Hollywood, där hon just har avslutat inspelningen av sin första film i drömfabriken.

I fantasyrysaren The Seventh Son, som har premiär nästa år, spelar hon mot veteraner som Jeff Bridges och Julianne Moore.

Då går även det svenska psykologiska dramat Hotell upp på vita duken i Sverige, där Alicia Vikander har huvudrollen. Det är andra gången hon arbetar tillsammans med regissören Lisa Langseth som gjorde hennes debutfilm Till det som är vackert.

Debutfilmen gav henne en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll förra året. Att hon fick den framför näsan på etablerade proffs som Pernilla August (nominerad för sin roll i filmen Miss Kicki) och Noomi Rapace (nominerad för Svinalängorna) gjorde inte saken sämre.

"Det var otroligt, nästan konstigt. Många har frågat om jag har känt press efter det, men jag såg det som en klapp på axeln. Det betydde att jag ska fortsätta med det jag gör", säger Alicia Vikander.

I Till det som är vackert, där hon spelar mot Samuel Fröler, förekommer hon i så gott som varje bildruta. Enligt Lisa Langseth har hon den typ av ansikte som kameran älskar.

Ung med bredd

För några veckor sedan hade storfilmen Anna Karenina premiär i London. I denna ryska 1800-talsklassiker av Leo Tolstoy spelar Alicia Vikander den unga prinsessan Kitty, vars historia löper parallellt med kärleksdramat om den gifta Anna Karenina och den förföriske greve Vronskij.

Efter premiären skrev den brittiska dagstidningen The Independent: "Lämna plats åt en ny svensk sensation. Alicia Vikander överglänser Keira Knightley i Anna Karenina". Hur gick nu detta till? För att ta reda på det åker Di Weekend ut till ett konferenshotell i Täby utanför Stockholm en solig söndag i september. Där ska Alicia Vikander ta emot scenkonstpriset Såstaholms pris till Höstsols minne. Under förra seklet var Höstsol ett stiftelseägt åldersomshem för pensionerade skådespelare som drevs på Såstaholms herrgård.

Huvudpersonen tackar för priset och strålar som ett barn på julafton, med blossande kinder. Utan knot svarar hon på journalisternas frågor om klädseln för dagen: hon har kombinerat en kort kjol från H&M med en topp från den gotländska modeskaparen Carin Rodebjer och ett par svindyra skor från den franska skodesignern Christian Louboutin. Att vara utsedd till Sveriges bäst klädda kvinna 2012, enligt modemagasinet Elle, förpliktigar.

Lars Ring, mångårig teaterrecensent på Svenska Dagbladet, sitter i juryn för Såstaholms teaterpris. Han anser att det var ovanligt lätt att fatta beslut om årets pristagare.

"Trots att hon är så ung har hon visat på en enorm bredd i sina roller. Det är också kul att hon inte har gått den traditionella vägen via olika källarteatrar."

Flyttade vid 15

Alicia Vikanders väg till filmen gick via dansen, trots att hon är dotter till skådespelerskan Maria Fahl Vikander. Under uppväxten fick hon barnroller i flera musikaler på Göteborgsoperan och hon spelade fiol i sju år, men det var dansen som väckte hennes verkliga passion.

»Jag har alltid känt mig stressad över att det finns andra som är bättre än jag.«

Hon var sju år när hon började dansa balett. Efter det tillbringade hon nio år på Kungliga Svenska balettskolan, först på grundskolenivå i Göteborg och sedan på gymnasienivå i Stockholm.

Det innebar att hon behövde flytta hemifrån vid 15 års ålder, men det avskräckte inte den målmedvetna Alicia Vikander.

"Jag är produktiv och rastlös och gillar att jobba. Jag har alltid känt mig stressad över att det finns andra som är bättre än jag."

Ytterligare ett exempel på hennes målmedvetenhet var när hon som åttaåring ställde upp i TV4:s mimtävling Småstjärnorna och vann. Hon gjorde det på eget initiativ och när de andra småtjejerna uppträdde till Britney Spears låtar valde hon Helen Sjöholms Du måste finnas ur Kristina från Duvemåla.

"Jag hade varit barnskådis i den musikalen och jag ville vara Kristina. I dag kan jag tycka att det var väldigt lillgammalt."

Dansen blev hennes sceniska skolning. Men under gymnasiet kom tvivlen. Hon fick skador i fötter och rygg. Hon reflekterade över hur kort ett dansliv är och när regissören Tomas Alfredson erbjöd henne en roll i julkalendern 2005 nappade hon.

»I de första scenerna springer jag bara på halvtå eller studsar fram för att få en yngre look.«

"Fram tills dess hade dansen ändå varit mest på lek, som en hobby. Men när det vuxna danslivet började te sig mer konkret insåg jag att det var teatern jag ville syssla med."

Hon slutförde dansgymnasiet på Kungliga Svenska Balettskolan, men efter det släppte hon dansen helt.

Överdriver gesterna

Andra gången vi träffas är i en elegant salong på Grand Hôtel i Stockholm. Alicia Vikander är turist i sin egen stad för att "göra press" för Anna Karenina. Hon bor på hotellet i två nätter och avverkar journalister på löpande band. Hon byter kläder inför varje ny fotografering.

Iförd den outfit hon har valt för Di Weekend, en röd kavaj med svart topp och svarta byxor, berättar hon hur hon använde sin danserfarenhet för att forma rollen i Anna Karenina.

"På ganska få scener skulle jag gestalta hur den unga och lite naiva Kitty mognar under filmens gång. I de första scenerna springer jag bara på halvtå eller studsar fram för att få en yngre look. Jag har korta klänningar, talar med ljus röst och överdriver mina gester litegrann, som en ung tjej som vill efterlikna en äldre kvinna kan göra", säger hon.

"Sedan låter jag rösten sjunka, går på hela foten och bär längre klänningar. Sådana där små saker gör att karaktären sätter sig i kroppen."

Inspelningen av Anna Karenina blev ett äventyr, inte bara för att hon var medspelare till Jude Law. En del utomhusscener skulle spelas in i Ryssland, där det var 38 grader kallt. Tanken var att filmteamet skulle bo på hotell och åka svävare fram och tillbaka till inspelningsplatsen som låg på en ö. Men isen var för tunn och teamet fick lov att bo på ön, i hyddor som aldrig tidigare hade varit uppvärmda.

"Där blev inte mer än nio grader varmt och vi var utan varmvatten. Vi bodde så i sex dagar och sov på var sin brits. I manus stod det 'Varning för vargar', och ja, vi såg vargar".

Hon har fått mycket beröm för sitt brittiska ut-tal i Anna Karenina. Hon arbetade med en språklärare både före och under själva inspelningen. Ännu mer möda lade hon på språket i sin förra film, det danska historiedramat A Royal Affair, där hon lärde sig danska för att spela mot den inhemska hjärtekrossaren Mads Mikkelsen.

"Det är klart att danskarna hör min accent, men eftersom jag spelar en drottning som är född i Storbritannien fungerar det."

Hälften häxa

I The Seventh Son bestod utmaningen i att lära sig slåss. Hennes rollfigur är till hälften häxa, till hälften människa. En stuntkvinna gjorde de svåraste scenerna, men Alicia Vikander gjorde dem också själv. Hennes ambition var att stuntkvinnan skulle ersätta henne i så få färdigklippta scener som möjligt.

"Jag fick slåss med svärd och påkar, och jag skulle göra långkullerbyttor över folk och sno deras vapen. Det gick rätt bra när jag hade tränat ett tag. Det svåra var att göra det på grus i en korsett som satt så hårt att jag knappt kunde röra mig. Sådant gör ont, även med världens bästa teknik. Jag hade blåmärken över hela kroppen efteråt."

Ett av hennes livs största ögonblick var när hon kunde flyga över sin mamma till inspelningsplatsen i Vancouver för The Seventh Son. Mamman stannade i en vecka.

"Att se henne sitta och äta frukost med Julianne Moore och snacka om hur det är att vara morsa. Det var stort."

Om inte skådespelarkarriären hade tagit fart skulle Alicia Vikander ha pluggat vidare, säger hon. Hon kom till och med in på juristprogrammet i Stockholm en gång, men en roll kom i vägen.

Under några efter gymnasiet trevade hon sig fram i tillvaron. Hon jobbade i klädbutiker och blomsteraffärer, fick småroller och sökte scenskolan flera gånger utan att komma in. Hon var med i SVT:s såpopera Andra Avenyn en säsong, men insåg snabbt att det inte var något hon ville fortsätta med.

"Det var en 9 till 5-fabrik där man nästan inte kunde fördjupa någonting. Men att få stå så många timmar framför kameran varje dag är en förmån, jag lärde mig enormt mycket på det."

Dessutom tipsade producenten på Andra Avenyn regissören Lisa Langseth om Alicia Vikander när hon letade efter huvudrollsinnehavaren i Till det som är vackert. Resten är nästan, som det brukar heta, historia.

"Jag hade en väldig tur som slapp hamna i ett fack som vanlig tonåring i min första film. Det var en krävande roll, men jag fick möjlighet att visa ett brett register. Det gav en bra grund att stå på."

Trots framgångarna med sina första filmer är Alicia Vikander påfallande rädd för att gå från stjärnskott till överblommad dagslända.

"Jag känner en enorm tacksamhet och vördnad för varje ny chans jag får. Jag är ju uppvuxen med en mamma som är skådis, jag har sett hur tuff den här branschen kan vara. Jag tror hela tiden att det ska ta slut i morgon. Jag ringer fortfarande till pappa och skriker i telefonen när jag får en ny roll."

Dyr flygbiljett

 Hon slänger av sig sin kavaj, lutar sig fram och berättar ivrigt hur hon har dragit en och annan vals för att få provfilma. Den vikanderska målmedvetenheten skiner igenom igen.

"Jag tycker att jag har haft tur, men man måste också utsätta sig för turen! En gång åkte jag till London och ringde till producenten för Snow White and the Huntsmen och påstod att jag ändå var där för att gå på en konsert. Det ledde till att jag fick provfilma både där och i Los Angeles."

Den gången gick rollen till Kristen Stewart, men Alicia Vikander tyckte ändå att det var en seger att gå till sista provfilmningen. Det var inte första gången hon köpte en dyr flygbiljett med kort varsel.

"Min ekonomiska trygghet har jag varit beredd att riskera. Å andra sidan hade jag inte så mycket att förlora när jag försörjde mig på att jobba i klädbutiker" fnissar hon.

Hur långt är du beredd att gå för konsten?
"När det gäller mina roller tycker jag om att hamna långt utanför min egen säkerhetszon. Jag gillar att gå och ladda inför en tuff scen, när kroppen reagerar rent fysiskt för att man är nervös och inte vet vart man ska ta vägen."

När Ingrid Bergman kom till Hollywood ombads hon operera om sin näsa, vilket hon vägrade. Har du sett några sådana tendenser i branschen?

"Nej, jag har haft tur. Folk har snarare sett till talang. Om det bara skulle handla om utseende finns det en massa ännu snyggare tjejer där ute."

Lika hemlighetsfull som hon är om kommande roller är hon om sin förhållandestatus. En festbild på henne och ALEXANDER SKARSGÅRD har lett till spekulationer i skvallerpressen. Indirekt säger hon att det inte ligger något i dem, men hon förnekar dem heller inte i klartext. Den kon spiratoriskt lagda frågar sig om dylika spekulationer underhåller stjärnstatusen.

Gjorde frukost varje dag

Alicia Vikander växte upp hos sin mamma i Göteborg. Varannan helg var hon hos sin pappa, som är psykiater, och sina fyra halvsyskon i Borås. Föräldrarna skildes när hon var några månader gammal. Men något olyckligt skilsmässobarn är hon definitivt inte, understryker hon.

"Jag hade en bra uppväxt. Mina föräldrar är goda vänner och jag var för liten för att minnas något av skilsmässan."

Roat berättar hon hur SVT värvade henne till en serie om skilsmässobarn när hon var i 16-årsåldern. Programledaren ställde ledande frågor om hur svårt det måste vara att leva med en ensamstående mamma som är skådespelare.

"Jag instämde inte i någonting av det där. Jag blev bortklippt."

Det var först då hon insåg hur ofta hennes mamma hade varit borta på kvällarna när hon var liten. Men hon hade bra barnvakter och såg det inte som ett problem.

"I gengäld gick mamma upp och gjorde frukost åt mig varje dag tills jag var 15. Till slut fick jag lov att säga till henne att jag var kapabel att göra mackor själv. Jag visste att hon alltid fanns där för mig, säger hon.

"Det viktigaste är att det finns kärlek. Barn är inte så ömtåliga som man tror."

Nyhetsbrevet Toppnyheter

Måndag – söndag, 1–3 utskick om dagen

I nyhetsbrevet Toppnyheter får du de absolut viktigaste och senaste näringslivsnyheterna när de händer – direkt i din inkorg. Brevet skickas 1-3 gånger om dagen, alla dagar i veckan.

Genom att skicka din e-postadress godkänner du vår behandling av dina personuppgifter.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill du bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1180kr
Prenumerera