Di Weekend INTERVJUER

»Det största vi varit med om«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

FÖRVÄNTANSFULLA FÖRÄLDRAR. Nicklas Sigurdsson och Micael Bindefeld hemma i trädgården på Värmdö. Den 31 juli föddes parets son Simeon i USA.

Foto: Ewa-Marie Rundquist

När entreprenören och pr-profilen Micael Bindefeld i förra veckan la ut en Instagrambild på sin nyfödde son kom det som en fullständig överraskning – även för många av hans vänner.
Ytterst få visste att han och sambon Nicklas Sigurdsson arbetat dagligen i fyra år för att bli pappor.
För Di Weekend berättar paret om den omvälvande processen att hitta en surrogatmamma i USA – och om varför de hållit sitt förhållande hemligt i 20 år.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Det är veckan efter midsommar och Micael Bindefeld plockar upp mig på Östermalm i sin röda sportbil. ”Här får det inte plats någon barnstol”, säger jag när jag satt mig tillrätta i den tvåsitsiga Mercedesen.

”Vi har en bil till. Tro mig, vi har tänkt på det mesta. Vi har köpt bebiskläder, inrett hans rum, köpt en babycrib, rubbet. Det finns inte många par i Sverige som är lika väl förberedda att bli föräldrar som Nicklas och jag”, säger han och skrattar.

Under färden på väg ut till sommarhuset på Värmdö börjar Micael Bindefeld berätta om det som han och sambon Nicklas Sigurdsson har hållit dolt för stora delar av sin vänkrets i fyra års tid.

”Vi har varit ihop i 20 år och vi är båda väldigt barnkära. Så det här är något som vi pratat om länge. Men det är ju förenat med stora utmaningar att bli föräldrar som två killar.”

Varför har ni inte velat att någon ska veta om det innan födelsen?
”Precis som många andra par som försöker skaffa barn har vi velat hålla det för oss själva. Att berätta om det skapar ju bara ytterligare stress. Det har varit så osäkert, så mycket som måste fungera. Vi ville veta att allt hade gått bra först. Dessutom har vi alltid hållit vårt privatliv väldigt privat. Vi har ju aldrig gått ut offentligt med att vi är ett par heller.”

FAKTA
Micael Bindefeld

Ålder: 56 år.

Bor: Tillsammans med Nicklas Sigurdsson i lägenhet på Östermalm och i hus på Värmdö.

Gör: Driver pr-byrån Micael Bindefeld AB, som förra året omsatte 26 miljoner kronor och gjorde en vinst på 6,5 Mkr. Har i sommar spelat in den andra säsongen av Fest hos Bindefeld, som sänds på Kanal 5. 2014 startade han Micael Bindefelds stiftelse, som ger stipendier till projekt som utbildar och informerar om Förintelsen.

Bakgrund: I grunden frisör och stylist. Organiserade sitt första festevent 1987. Har sedan dess utvecklat sitt företag från renodlad festfixare till komplett pr- och eventbyrå med kunder som Plantagen, Telia, Elle, Choice Hotels, Grand Hôtel, Kapp-Ahl, Lexington och Dagens industri bland andra.

VISA MER
FAKTA
Nicklas Sigurdsson

Ålder: 47 år.

Gör: Försäljnings- och marknadschef på musikrättighetsorganisationen Stim.

Bakgrund: Lång bakgrund inom försäljning och marknadsföring i hotell- och resebranschen, bland annat på Radisson och HRG Nordic, och internetbaserade företag. Arbetade för Salvatore Grimaldi med affärsutveckling och utarbetade konceptet och startade cykelcaféet Bianchi café. Varit på Stim i tre år.

VISA MER
FAKTA
Surrogatmödraskap

I Sverige är det inte tillåtet med surrogatarrangemang. Det är däremot inte olagligt att åka utomlands och genomföra surrogatmödraskap. Det är tillåtet i 12 EU-länder, i USA och flera länder i Asien och Afrika.

Det går oftast till så att ett ägg från en donator befruktas av den tilltänkta pappan. Embryot förs sedan in i surrogatmamman.

Man brukar skilja på kommersiellt surrogatmoderskap, där kvinnan som bär barnet gör det för pengar, och altruistsikt surrogatmödraskap, där ingen ersättning utgår.

Tidigare i år presenterades en statlig utredning som kom fram till att surrogatmödraskap även fortsättningsvis ska vara förbjudet i Sverige.

Kostnaden för kommersiellt surrogatmödraskap pendlar mellan ett par hundratusen kronor till långt över en miljon kronor. Dyrast är det i USA. Den största kostnaden är advokatarvoden.

VISA MER

Så varför berättar du det för Di Weekend nu?
”Vi känner oss nödgade. Under alla år har jag dragit en stenhård gräns mellan mitt offentliga liv och mitt privatliv. Jag har aldrig pratat om mitt privatliv i medierna. Men nu blir vi föräldrar, och vi ska även gifta oss så småningom. Sådant blir ju offentligt hur man än gör. Därför vill jag förekomma alla frågor och eventuellt skvaller och berätta själv. Men jag gör det bara denna enda gång. Jag kommer inte göra någon mer intervju om den här delen av mitt liv.”

Du sa tidigare ”han” – vet ni att det är en pojke?
”Ja, det bestäms redan på embryonivå innan ägget sätts i livmodern. Läkarvetenskapen har kommit enormt långt på det här området.”

Varför ville ni ha just ha en kille?
”Ja du, det finns ju bara två sorter att välja på…”

Vad ska han heta?
”(Tystnad) Vi har ett arbetsnamn, men jag vill inte säga vad det är. Vi kanske ändrar oss när han väl är född.”

Bestämde sig för fyra år sedan

Den emotionella resan som slutade lyckligt när Simeon föddes i USA den 31 juli 2016, inleddes i parets våning på Östermalm 2012. Då bestämde sig Micael Bindefeld och Nicklas Sigurdsson för att försöka bli föräldrar genom surrogatmödraskap.

”I princip varje kväll de senaste fyra åren har vi talat i telefon eller skypat med läkare, agenter, -förmedlingar, myndigheter, potentiella donatorer och surrogatmammor, surfat på webben, läst dokument och avtal. Det är ett enormt projekt. Eftersom surrogatmödraskap inte är tillåtet i Sverige finns inga strukturer på plats. Det finns egentligen inget regelverk och inga rutiner för hur det ska hanteras.”

Vad säger du om den statliga utredning som tidigare i år slog fast att det ska vara fortsatt förbjudet med surrogatarrangemang i Sverige?
”Jag vill inte ge mig in i den politiska debatten. Vetenskapen har utvecklats mycket, medan lagar och regler bevisligen inte utvecklats i alls samma takt. Man kan jämföra med när organtransplantationer blev möjliga att genomföra. Då, på 1960-talet sågs det som något väldigt kontroversiellt. I dag räddar det liv varje dag och få har något att invända mot det. Den svenska lagstiftningen har inte hängt med. Det har inte heller synen på etik och moral kring surrogatmödraskap. Om det nu finns sätt att hjälpa ofrivilligt barnlösa, ensamstående eller samkönade par att bli föräldrar så förstår jag inte varför det svenska samhället inte underlättar för de som längtar efter att bilda familj.”

Ni övervägde aldrig andra sätt att få barn?
”Nej, vi ville vara två pappor. Jag och Nicklas fungerar så bra ihop, vi har samma värderingar och ett gemensamt synsätt på livet. Vi tror dessutom att det är lättare att vara två föräldrar, i stället för tre eller fyra. Det kan lätt bli komplicerat med flera viljor.”

Adoption då?
”Nej, vi ville ha ett eget barn. Adoption är dessutom näst intill omöjligt för ett gaypar, även om det är lagligt i Sverige är det svårt att hitta ett land som godkänner två killar som adoptivföräldrar.”

Försökte först i Indien

I dag finns det ett hundratal barn i Sverige som kommit till genom surrogatmödraskap. Föräldrarna har då vänt sig utomlands, till de länder som tillåter surrogatarrangemang. Micael Bindefeld berättar att paret först sökte sig till Indien för att hitta en surrogatmamma.

”Men halvvägs in i processen tog det stopp då de indiska myndigheterna strypte möjligheterna för samkönade par.”

Därefter vände paret blickarna mot USA, där surrogatarrangemang är som mest utvecklat.

”I USA har de en helt annan syn på surrogatmödraskap. Det är ett accepterat och vanligt sätt att skaffa barn, inte enbart för gaypar.”

Å andra sidan är processen att skaffa barn via surrogatmamma som mest komplicerad – och kostsam – i USA.

”Man måste ha en jurist här i Sverige och minst en i USA, sedan har man agenturen som sköter förmedling av kontakter med donatorer och surrogatmammor, som i sin tur har sina jurister. Enormt många personer involveras, men det är också väldigt lärorikt. Varje detalj gås igenom både en och två gånger. Vi vet mer om att göra barn än vad som är nyttigt.”

Via en agentur fick de först hjälp att hitta en äggdonator.

”Äggdonatorn står ju för 50 procent av barnets arvsmassa så det är inget val man tar i en handvändning. Man får tillgång till all upptänklig information om donatorn utom hennes namn. Det är tjocka dokument med sjukdomsjournaler, betyg, cv, intressen, bilder. Man får också reda på allt om donatorns far- och morföräldrar, hur länge de levt, eventuella genetiska sjukdomar, och så vidare.”

Parallellt med valet av donator intervjuade paret också en rad potentiella surrogatmammor. Efter många intervjuer valde de till slut en kvinna boende i Los Angeles.

”Vi åkte till Los Angeles och träffade henne. Vi gillade henne väldigt mycket, men hon blev sjuk och det gick inte att genomföra processen som planerat. Då fick vi börja om igen, vilket innebar ytterligare ett halvårs fördröjning.”

Till slut hittade paret en ny kvinna som båda föll för. Var hon bor eller vad hon gör vill Micael Bindefeld inte svara på. I USA ställs det dock krav på att surrogatmodern har egna barn, en stadgad familjesituation och en ordnad ekonomi.

”Hon är okomplicerad, enkel och varm. Vi har faktiskt inte träffat henne fysiskt ännu, men det känns ändå som vi känner varandra. Vi har haft näst intill daglig kontakt via Skype och sms under hela graviditeten.”

Paret har även kunnat följa hela förloppet via löpande rapporter från kliniken, som har surrogatmamman under noga uppsikt.

”De väger, mäter och gör tester hela tiden”, säger Micael Bindefeld som har ultraljudsbilder på fostret i olika stadier sparade i mobiltelefonen.

”Vi är så förberedda man kan vara”
När Micael Bindefeld säger detta är surrogatmamman i 36:e veckan. Planerat nedkomstdatum är i början av augusti, men eftersom barnet ska förlösas på naturlig väg kommer paret att åka till USA i god tid innan för att vara säkra på att vara med vid förlossningen.

”Vi har väskorna packade hemma, så vi kan åka med kort varsel om det skulle bli nödvändigt. Allt är förberett.”

Men när det kommer till barn kan man ju inte förbereda sig på allt?
”Nej, precis, men vi är så förberedda man kan vara som förstagångsföräldrar. Nästan alla våra kompisar har barn. Jag har själv flera gudbarn. Så jag vet ungefär vilken förändring det innebär att få barn. Samtidigt säger ju alla att man inte helt kan förbereda sig på vad som väntar ändå.”

Du har ju ett omvittnat stort kontrollbehov, men nu är du i händerna på andra. Hur känns det?
”Det känns superhäftigt. Det här är det största vi varit med om. Det är viktigare än allt annat jag gjort, och kommer att vara så för resten av mitt liv. Ändå känns allt så självklart.”

Hur mycket har allt det här kostat?
”Oj, det har jag förträngt för länge sedan. Det är oerhört kostsamt. Men den goda sidan med det amerikanska systemet är att allt sköts oerhört professionellt och servicen är fenomenal. Vi har haft tusentals frågor och vi har fått tusentals svar. Hur man än ser på detta är det den bästa investering som vi någonsin har gjort.”

Hur har ni tänkt att berätta för er son hur han kom till?
”Precis som det gått till, men man får väl ta det i omgångar. Han kanske kommer att läsa den här artikeln. Det beror ju också på vad barnet själv vill veta. Han har till exempel rätt att ta kontakt med donatorn vid 18 års ålder om han vill.”

Vem av er två är den biologiska pappan?
”Det har ingen som helst betydelse. Vi är pappor båda två, på exakt samma villkor. Vi har gjort allt det här tillsammans och vi kommer att vara föräldrar på precis samma villkor.”

Att paret är relativt gamla för att vara förstagångsföräldrar – Micael är 56 år och Nicklas 47 år – ser han inte som någon nackdel. Tvärtom.

”Efter 20 år tillsammans är jag och Nicklas trygga med varandra. Vi är vuxna och är båda bra på struktur och på att hantera problem. Vi är i den positionen i livet att vi gjort allt vi velat och förverkligat många av våra drömmar. Nu förverkligas den största drömmen av dem alla.”

”Med tanke på att PG Gyllenhammar blev pappa igen som 80-åring och Aje Philipson som 65-åring så känner jag att ’va fasen, det är väl inget konstigt?’.”

Värnar om sitt privatliv

När Micael Bindefeld berättar det här har vi sedan länge kommit fram till parets sommarparadis i Aspvik på Värmdö. Jag känner igen mig, trots att jag aldrig varit där. Mer eller mindre dagligen lägger Micael Bindefeld ut bilder på Instagram från sin älskade trädgård, som han även gjort en bok om. Det är också här som hans tv-program Fest hos Bindefeld spelas in.

Nicklas Sigurdsson är inte hemma. Efter lite övertalning ska jag dock få prata med honom i telefon ett par dagar senare, och även träffa honom när vi tar bilder till reportaget.

Vi sitter utanför växthuset och Micael Bindefeld bjuder på hempressad äppeljuice från trädgården. Fortfarande ligger det några slokade blomsterkransar från helgens stora midsommarfirande kvar på en bänk. Också midsommarfesten har jag, och Micael Bindefelds övriga 47 000 följare på Instagram, kunnat ta del av.

På en gruppbild över midsommarlunchen finns Nicklas Sigurdsson med, vilket är närmast unikt. Micael Bindefeld lägger ofta ut bilder där han poserar med sina vänner, varav många är kända artister, skådespelare och politiker. Men aldrig några bilder med Nicklas. Faktum är att det knappt finns några offentliga bilder på paret tillsammans, vilket är smått otroligt med tanke på alla de mingelbilder som tagits på Micael Bindefeld genom åren – fester där Nicklas allt som oftast närvarat.

Vad är det som fått er att hålla relationen hemlig i alla år?
”Jag har alltid värnat om mitt privatliv och att det ska förbli just privat. Jag har inte känt något behov av att prata om oss som par, och jag förstår inte heller varför det skulle vara intressant.”

Vännerna har genom åren respekterat parets vilja att hålla sitt förhållande privat, men i samband med kronprinsessan Victorias och prins Daniels bröllop 2010 var det nära att de ofrivilligt ”outades”, berättar Micael Bindefeld.

”Vi stod tillsammans på den officiella gästlistan, herr Micael Bindefeld och herr Nicklas Sigurdsson. Då sa Nicklas på skämt att om vi ändå ska komma ut som par, så kan vi ju lika gärna låta hovet gå ut med nyheten. Men som tur var plockade aldrig någon tidning upp det.”

När jag pratar i telefon med Nicklas Sigurdsson ett par dagar senare ger han ytterligare ett skäl till varför det varit speciellt viktigt för honom att hålla förhållandet privat:

”Jag vill ses för den jag är, inte som ’Micael Bindefelds pojkvän’. Att stå i rampljuset är inget som lockar mig, jag ser inga som helst fördelar med det.”

Att parets förhållande nu blir offentligt gillar han inte, men har viss förståelse för det.

”Micael och jag har alltid haft vår egen sfär. Så vill vi ha det fortsättningsvis också, så jag hoppas att den här artikeln inte kommer att påverka det för mycket.”

Han skrattar när jag berättar om Micael Bindefelds beskrivningar av den fyraåriga processen att bli föräldrar.

”Micael har nog upplevt det som mer kaotiskt och intensivt än jag har gjort. I mitt jobb är jag van vid att läsa långa dokument och juridiska avtal, så för mig har det inte varit lika svårt att sätta mig in i allt”, säger Nicklas Sigurdsson, som till vardags jobbar som försäljnings- och marknadschef på musikrättighetsorganisationen Stim.

Hur känns det att bli pappa nu då?
”Fantastiskt! Jag har alltid haft en önskan i bakhuvudet om att bli pappa. Men jag är samtidigt väldigt pragmatiskt och praktiskt lagd, och visste att det inte skulle bli det lättaste. För mig var det viktigt att vi försökte. Om det inte hade fungerat hade jag varit okej med det, men jag var angelägen om att vi i alla fall skulle göra ett seriöst försök. Till slut lyckades det”, berättar han.

Tillbaka i trädgården på Värmdö frågar jag Micael Bindefeld varför han, i sitt offentliga liv, stannat kvar i garderoben ändra fram till nu.

”Jag har aldrig haft några som helst problem med min sexuella läggning. Men att komma ut som gay i Sverige gör att man per automatik placeras in i ett tydligt fack. För mig har min sexualitet aldrig varit det som definierar mig som person. Det är en massa andra saker som tydligare format mig, som till exempel min judiska identitet och mitt stora trädgårdsintresse.”

Micael Bindefeld växte upp i en judisk medelklassfamilj i Göteborg. Han började sin karriär som frisör och stylist, arrangerade sin första kändisfest 1987 och har ända sedan dess varit Sveriges mest omtalade festfixare. Han säger att han aldrig har dolt sin sexuella läggning för vänner, kolleger eller familj.

”När jag var 18 år berättade jag för min familj att jag var kär i en kille. Mamma hade nog redan förstått, det gör de flesta mammor. Men det har aldrig varit en issue för mig. Jag har aldrig under hela mitt yrkesliv blivit förminskad eller förfördelad för att jag är gay, och har heller aldrig haft några fördelar av det.”

”Det finns många som gjort stora insatser för gayrörelsen genom att komma ut och prata om sina liv. Det beundrar jag. Men själv har jag aldrig känt mig kallad. Att stå på barrikaderna har aldrig varit min grej.”

Vad var det du föll för hos Nicklas?
”Jag blev kär och upptäckte snabbt att vi har många gemensamma värderingar. Sedan har vi vuxit ihop kan man säga. En relation måste ju ständigt förnyas, uppdateras och förändras för att vara fortsatt relevant, och det har vår relation verkligen gjort. Vi har alltid varit tajta, men den här processen, att bli föräldrar, har gjort oss än mer sammansvetsade. Vi har fått ett gemensamt livsprojekt.”

Genom åren har Micael Bindefeld då och då fått frågan om barn. Då har han alltid avfärdat idén.

”Det är svårt att prata om barnlängtan. Det har varit så mycket lättare att slå det ifrån sig. Jag har hävt ut mig något i stil med ’det tåget har gått för oss’ eller ’vi gillar barn, men det passar inte oss’ bara för att ha något att säga. Jag har varken orkat eller velat berätta om att vi drömt om att bli föräldrar i alla dessa år.”

Har det inte känts konstigt att inte berätta något för era vänner?
”Egentligen inte. Vi har varit som i en bubbla. Vi har pratat om det med varandra varje kväll. Våra familjer och en handfull av våra allra närmaste vänner vet också om att vi snart ska bli föräldrar.”

Är det inte svårt att hålla det inom dig hela tiden?
”Jag bär ju detta stora med mig hela tiden. Allt utanför blir hyfsat ovidkommande, det känns perifert på något sätt. När jag påtar i trädgården, är inne på jobbet, förbereder tv-programmet, ordnar middagar; det mesta går på rutin, och jag gör det väldigt bra. Men vi har ju något som väntar på oss, något som är större och viktigare än allt - annat.”

Hur känns det att prata om det nu?
”Skitjobbigt. Jag är ju van att ha formuleringar klara runt det mesta, men det har jag inte nu. Jag har inte uttalat de här orden förut till någon annan än till Nicklas. Det är en massa känslor som virvlar runt i huvudet, jag har svårt att sätta ihop meningarna. Det känns väldigt utlämnande.”

Efter närmare tre timmars samtal bryter vi upp. Micael Bindefeld ska få ännu ett besök under kvällen. Dagen efter lägger han ut en Instagrambild på sig själv och radiolegendaren Ulf Elving, tagen i trädgården. Intervjun sänds på P4 och Micael berättar utförligt om sitt trädgårdsintresse, stiftelsen han skapat till minne av Förintelsen, och om en resa till Nordkorea. Men inte ett ord om barnet.

”En ny familj – vår familj”

Det går några veckor, då vi bara hörs på telefon ett par gånger. Micael Bindefeld är upptagen från morgon till kväll med att spela in säsong två av Fest hos Bindefeld, programmet där han tar emot några av sina mest kända vänner och bekantskaper i sin trädgård i Aspvik och som sändes första omgången på Kanal 5 i fjol.

Tre dagar innan avfärden till USA träffas vi igen, återigen i sommarhuset. Denna gång tillsammans med Nicklas Sigurdsson för en gemensam fotografering för Di Weekend.

Hur länge de blir kvar i USA har paret inte bestämt. Förutsatt att allt går bra så kommer de kunna ta barnet och lämna sjukhuset bara något dygn efter födelsen.

”Då är det vi tre. Vi ska lära känna varandra och börja bygga en ny familj – vår familj”, säger Micael Bindefeld.

När de väl är hemma igen med sonen återstår en hel del byråkratiskt arbete för att få in honom i alla svenska system. För att båda två ska bli godkända som föräldrar krävs också att paret gifter sig så att den ickebiologiska pappan har rätt att göra en så kallad närståendeadoption.

”Vi hade inte gift oss om det inte hade varit för den legala aspekten att vi båda ska bli föräldrar. Det kanske låter lite osexigt, men så är det. Vi har aldrig haft något behov av att gifta oss”, säger Micael Bindefeld.

Som Sveriges största festfixare skulle du ju annars kunna ställa till med århundradets bröllop?
”Ja, men det har aldrig varit någon dröm. Vi har faktiskt inte diskuterat det alls, vi får ta tag i det när vi väl är hemma igen. Men det kommer inte bli någon stor grej, vårt fokus är på barnet.”

”Det blev väldigt dramatiskt”

En dryg vecka efter att paret lämnat Sverige får jag ett sms från Micael: ”You got mail”.

I mejlet har han skickat en bild på Simeon Bindefeld, 3 657 gram, född den 31 juli kl 06.15 lokal tid i Arizona.

Dagen efter pratar jag med en sprudlande glad Micael Bindefeld på telefon:

”Allt gick jättebra, men det blev väldig dramatik på slutet. Värkarna hade precis börjat när Simeon bestämde sig för att vända på sig mitt i förlossningsprocessen. Det blev akut kejsarsnitt. Nicklas och jag bodde i ett angränsande rum på sjukhuset och blev väckta klockan fem av förlossningsläkaren. En timme senare var vi pappor”, berättar han.

Mår alla bra?
”Vi är överväldigade och mycket lyckliga. Simeon (uttalas Simon) är ett riktigt mirakel, dessutom mycket vacker och oerhört snäll. Vi är djupt tacksamma att han äntligen kommit till oss. Vi befinner oss mitt i Arizonas stekheta öken men kunde inte vara lyckligare.”

Ett par dagar senare lägger Micael Bindefeld ut bilden på sin familj på Instagram.