Claes-Göran Cederlund har bara ett par britter före sig på listan över de som har sett flest fågelarter i världen.
”Ingen av oss kommer att hinna eller klara av att se alla med nuvarande takt. De sista 500 arterna är nästan omöjliga, dels för att de inte setts på länge, dels för att de finns i områden som är för farliga att besöka, som Södra Sudan eller Norra Afghanistan."
Jag får tag på honom dagen efter att han och hustrun Angela återvänt hem från en fyra veckor lång resa till Peru (den sjunde trippen dit). I februari och mars var de en månad i Brasilien. Det brukar bli fyra eller fem resor om året.
”För mig är det ingen tävling, jag noterar bara vilka jag sett. I år har det hittills blivit 70 nya arter och ytterligare 50 blir det säkert när vi åker till Amazonas en månad i höst.”
Han och hustrun Angela har skådat i 125 länder, varav en resa till nordöstra Sibirien för tio år sedan smäller riktigt högt.
”Den ryska ishavskusten är fantastisk. Det är en helt annan sak att se de arter som sträcker förbi här hemma på sina riktiga häckningsplatser.”
Skådarresorna har sina baksidor: han lägger minst 200 000 kronor om året på resor och har även en del kryss på kroppen i form av ärr.
”Jag har varit med om bilolyckor, helikopterkrasch, frakturer och drabbats av malaria två gånger. Jag är i hyfsad form, men det börjar bli segt på över 4 500 meters höjd numera. Man märker att man inte är sjutton år längre.”
Det här är ett utdrag ur ett längre reportage om fågelskådningstrenden i förra veckans Di Weekend. Som prenumerant kan du läsa hela reportaget här.
