Di Weekend INTERVJUER

»Att skriva om våld är terapi«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Foto: Hampus Andersson

Prisade författaren Jan Arnald, alias Arne Dahl, har sålt över 3 miljoner böcker. Över en frukost berättar han varför det är härligt att leva med en mörk hemlighet.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Din nya deckare Inland är din 17:e i ordningen, kan du berätta om den?
”Med min förra bok Utmarker och nu Inland har jag, för att få syre i blodet, skrivit i psykologisk thrillerform. Jag har ju tidigare befunnit mig i en tradition av svenska, samhällskritiska polisromaner. Nu har jag inga förebilder och har fått uppfinna en ny sorts prosa.”

Vad är typiskt för svenska kriminalromaner?
”En obligatorisk samhällsspegling som ofta blir tunn och påklistrad, skulle jag säga. Klichéerna blir tröttsamma. En författare med tillräcklig språkbehärskning behöver aldrig fastna där.”

Vem skriver du för?
”Jag har insett med åldern är att jag inte är så unik som jag trodde. Det jag själv gillar kommer förmodligen andra också att gilla.”

Du var hemlig under dina första fem böcker, hur var det?
”Jag är tacksam att jag fick laborera med mitt författarskap under pseudonym så länge. Det skulle inte gå i dag. Nu är det mycket viktigare att synas som författare. Få kände till min sanna identitet. Men det var inte så bra för barnen. De var små då och det kändes inte rätt att lära dem att ljuga för sin pappas skull.”

Varför skrev du din första deckare?
”Jag var en hyperambitiös, lätt akademisk författare och hade målat in mig i ett hörn. Aliaset Arne Dahl var vingarna som fick mig därifrån och gav tillbaka passionen för skrivandet. Min första roman Misterioso skickade jag till en lång rad förlag. Detta var 1997 och ett stort förlag refuserade mig med svaret ’marknaden är mättad för svenska deckarförfattare’. Det är komiskt i efterhand. Men ett förlag antog mig och så började den mörka hemligheten.”

FAKTA
Jan Arnald

Ålder: 54 år.
Familj:
Två döttrar, 26 och 23 år.
Bakgrund:
Litteraturvetare, bokkritiker, redaktör och författare. Har skrivit 8 romaner och 17 deckare som har sålt över 3 miljoner exemplar och blivit till flera tv-serier.
Aktuell:
Boken Inland (Albert Bonnier), släpptes nu i veckan.
Frukost:
Kaffe, nypressad juice, avokado- och äggmacka på Klang, Hornstull.

VISA MER

Hur var det att ha en mörk hemlighet?
”Härligt! Mycket roligt. När jag blev avslöjad blev många inom litteratursverige chockade, att jag hade smutsat ned mig med den här ruttna genren. Vissa poeter kunde berusade komma fram på förlagsfester och säga att jag hade sålt mig till djävulen. Men andra blev inspirerade, som paret Ahndoril som började skriva under pseudonymen Lars Kepler.”

Litteraturens makthavare

Hur är det att skriva om våldsamma mord och bestialiska handlingar hela tiden?
”Man skriver om våld för att man hatar det, inte för att man gillar det. Att släppa ut skräcken i stället för att låta den vara kvar i huvudet fungerar som en sorts terapi. Deckare har en helande funktion. I verkligheten är hemska händelser ofta meningslösa. I deckaren vet vi att allt kommer att få sin förklaring. All fladdrande skräck och ångest skickar man bara ner i den här förpackningen så får den en poäng.

Vad är du mest rädd för?
”Samma saker som härjar de flesta föräldrar, att ens barn ska försvinna. Särskilt var det så i den där jävliga åldern, kring 15 år. Sedan har jag en banalare skräck, vilket är otäcka källare i ödsliga hus.”

Enligt rapporten Boken 2017 – marknaden, trender och analyser från Handelshögskolan i Stockholm minskade försäljningen av deckare med 6,9 procent under 2016, och ofta talar man om att deckarundret är över. Hur känner du?
”Jag tror mer att det är en evolutionär process där skräpet försvinner och de bra deckarna stannar kvar.”

Barnböckerna visar upp nya sidor

Vad läser du själv?
”Gärna nya yngre samtidsförfattare. En enormt stark bok var Tom Malmquists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Jag läser deckare också, men när jag började skriva hade jag inte öppnat en sådan sedan jag var barn.”

Läste du deckare som barn?
”Jag började läsa tidigt, när jag var 4 år. Min mamma som var mellanstadielärare lade fram pedagogiska åldersadekvata böcker till mig, men när jag var 10 år klättrade jag upp i pappas bokhylla och valde de värsta thrillers jag kunde hitta. Störst intryck gjorde böcker som Agatha Christies Och så var de bara en och Frederick Forsyths Schakalen. Kanske behandlar jag ett barndomstrauma nu när jag skriver.”