Di Weekend GRADVALL

Rihanna återgår till sina karibiska rötter

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

SYMBOLISERAR 2016. Rihanna med låten Work.

Foto: TT

Omvärlden sipprar alltid in i musiken, skriver Jan Gradvall in en krönika.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Musik är aldrig bara musik. De största hitlåtarna berättar alltid någonting väsentligt om året de gavs ut.

Ta 1965 som exempel. När man lyssnar på nyckellåtar som dominerade radion och musiklandskapet det året – Bob DylansLike a rolling stone, Temptations My girl, James Browns Papa’s got a brand new bag, Rolling Stones (I can’t get no) Satisfaction – så speglar de hur världen såg ut 1965.

1965 anlände de första trupperna från USA till Vietnam. Upploppen Watts riots blev ett frö till att Black Panther party bildades. En sovjetisk astronaut genomförde den första rymdpromenaden. Sjöwall & Wahlöö gav ut Roseanna, den första av sina realistiska polisromaner.

Omvärlden sipprar alltid in i musiken. När musiker och konstnärer går in i studior är de på ett eller annat sätt påverkade av sin samtid, oavsett om de har politiska avsikter eller inte, oavsett vad texterna handlar om.

Omvärlden hörs ändå i intensiteten. Den hörs i sättet att sjunga.

När man i dag lyssnar på Like a rolling stone och Papa’s got a brand new bag så hörs det verkligen att en ny era var i antågande när de låtarna spelades in.

Samma sak med 2016 års största hits.

När man i framtiden kommer att blicka tillbaka på detta turbulenta år så kommer låtar som, One dance med Drake (som jag skrev om i förra veckans krönika) och, inte minst, Work med Rihanna, att definiera 2016.

Work är en väldigt intressant inspelning av flera skäl. En låt som av många äldre lyssnare uppfattas som stökig, enformig, kanske till och med obegriplig.

När låtskrivare och artister spelar in demoversioner till låtar används ofta endast improviserad sång. Någon nynnar för att markera melodin, ofta med helt påhittade ord. Jocke Berg i Kent sjunger till exempel på låtsasengelska i sina utkast till låtar.

Vad som utmärker Work är att den kan vara den första listettan i pophistorien – nio veckor etta på Billboard – där det låter som man behållit demoversionen till sångpålägget, den med improviserat låtsasspråk.

För vad är det egentligen Rihanna sjunger i vissa partier på Work? Hennes sätt att tänja på vokalerna – lika fritt som elgitarrister tänjer på strängar – är delvis exempel på en ny form av sång, typisk för musikåret 2016, som kan härledas tillbaka på rapparen Lil Wayne.

Finns det en vokal i ett ord så förvandlar New Orleans-rapparen Lil Wayne det till tre-fyra vokaler. Orden liksom tänjs ut, på bredden förvrids, leks med.

I dag förs Lil Wayne-arvet vidare av rappare som Young Thug, en vokalartist i ordets rätta bemärkelse. Man förstår inte alltid vad Young Thug rappar eller sjunger, men man förstår ändå vad han menar.

I musikens värld finns inga gränskontroller

Rihanna leker en del med vokalerna på samma sätt i Work men samtidigt gör hon också något helt annat.

Många blev provocerade av Work när den gavs ut i januari. Debatter blossade upp på Twitter där Rihannas svårförstådda text kallades för ”gibberish”, rotvälska.

Det finns rasistiska undertoner i uttrycket gibberish. Exempel ur Oxford English Dicitonary visar hur det har använts för att beskriva hur utlänningar talat: ”He repeated some gibberish, which by the sound seemed to be Irish” (1748) eller “The aborigines speak an unintelligible gibberish” (1884).

Även svenska översättningen rotvälska har rasistiska undertoner. I ordlistan hos Projekt Runeberg översätts det med ”fördärvat språk”. Ordet är sammansatt av rot (tiggare) och välsk (utländsk).

Samtidigt är mycket av det Rihanna sjunger i Work inte alls ”rotvälska” utan tvärtom mycket konkret för de som vet vad hon kommer ifrån.

Rihanna är en karibisk artist. Hon är född och uppvuxen på Barbados. I delar av Work sjunger hon på patois, en form av kreolspråk med anor från brittisk kolonialism och västafrikanska slavar som började talas på Jamaica.

Även Bob Marley ansågs obegriplig när han talade patois. För Rihanna är Work ett sätt att återgå till sina karibiska rötter. ”Haffi” betyder till exempel ”have to”, ”meh nuh cyar” betyder ”I don’t care”.

Låten Work är också skriven av PartyNextDoor (riktigt namn Jahron Anthony Brathwaite), en av låtskrivarna runt Drake som har rötter på Jamaica och Trinidad. Drake kommer från Toronto och PartyNextDoor från Ontario, kanadensiska städer som har bland den största jamaicanska befolkningen i världen utanför Kingston.

När Donald Trump vann presidentvalet sade många i USA att de nu tänkte flytta till Kanada.

»Att göra musik är inte magiskt«

Populärmusiken har redan flyttat. Med trion Justin Bieber, Drake och The Weeknd har Kanada just tagit ledningen över USA, England och Sverige som det ledande landet för popmusik.

Av årets hittills 50 veckor på Billboardlistan har kanadensiska artister legat etta i 24 veckor.

Det är också en del av både musikhistorien och världsutvecklingen.

 

GRADVALLS TRE FAVORITER

  1. tv. På Spåret, SVT. Egentligen kunde SVT ha skippat sina krystade nostalgiprogram i samband med 60-årsjubileet. På Spåret – den enda tågresan i Sverige som aldrig är försenad – symboliserar allt det bästa med folk-bildande folkhems-television.
  2. GRUNGE. TAD, God’s balls (Sub Pop). Seattles oslipade diamant. Bandet som kunde ha blivit lika stort som Nirvana. Underbart bångstyrig skogshuggarrock från 1990. Med den i alla bemärkelser massive sångaren Tad Doyle . Även Salt Lick och 8-way Santa återutges.
  3. HYRFILM. Bourne. Comebackfilmen från i somras, nu tillgänglig som hyrfilm, visar att ingen som Matt Damon behärskar ”gå snabbt i folksamlingar med nollställt ansikte”. Adrenalin som konstart. Alicia Vikander briljerar i den andra huvudrollen.