Di Weekend GRADVALL

Revolutionära odlare mer extrema än skivnördar

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Trädgården Prinzessinnengärten i Berlin är ett mästerskap i hemmabygge, skriver Elin Unnes.

Växtfrön jämförs ibland med skivor, och odlare med skivsamlare. Just nu pågår en revolution i frövärlden, skriver Jan Gradvalls vikarie, Elin Unnes.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Berlin – denna metropol full av tjälskott och langare, detta brutalistiska ymnighetshorn lika försiktigt flörtigt som ett slag i ansiktet – här finns den vackra gröna oasen Prinzessinnengärten. Trädgården är ett mästerskap i hemmabygge och sköts av ett gäng hippies som är lika uppfinningsrika som de är misstänksamma. Under trädkronor behängda med kulörta lyktor serveras vin och mat. Det är en förtrollad, underbar plats. Helt nyligen skrev en Berlinvän till mig: ”Var inne på Prinzessinnengärten häromdagen, det var nån växtmarknad. Tyckte det var mycket roligt att se skyltar där det stod ’RARITIES!’, och så var det några svinobskyra tomatfrön man kunde köpa. Typ förstapress på skivmarknad.”

Det är inte första gången som frön jämförs med skivor, och odlare med skivsamlare. Fröpåsar i små upplagor säljer slut blixtsnabbt och folk utkämpar budkrig på internet. I februari, i England, såldes ett enda pumpafrö för en dryg tusenlapp. Pund alltså. Fröet har nu såtts, grott och odlas i trädgården Hyde Hall. Där hoppas man på en världsrekordpumpa i tid till pumpafestivalerna.

Men det finns en stor skillnad mellan skivsamlare och odlare, som gör odlarna mer extrema än skivnördar: EU.

EU:s handelslagar, i kombination med att växter numera räknas till immaterialrätten, gör ”indiefröer” olagliga. Och vilka fröer vill man ha? Indiefröer så klart. Därför jagar de intresserade nu smuggelfrö. Små tanter åker till Ryssland, eller skaffar kompisar i Kina, för att få tag på illegala importfrön. Sedan ses de på olagliga frömarknader och byter dyrgripar med varandra. Helt nyligen var jag med och arrangerade en pulshöjande insmuggling av frön från USA.

Jag har stått och svettats utanför ett fraktskepp i Göteborgs hamn, inför välkomstkommittén svenska Tullverket, osäker på exakt vad de europeiska handelslagarna tyckte om de exotiska fröer jag hade i väskan.

Jag har bytt bönor på Gamla Brogatan och sålt fröer i ziplocs vid S:ta Clara kyrka.

De i vanliga fall timida odlarna pratar nu om revolt. Det är faktiskt det ordet som används: revolution. En jämförelse: tänk att det alternativa bandet Royal Trux släpper en skiva i USA och att de, rent hypotetiskt, distribueras av ett storbolag, som EMI. Innan internet kunde det vara svårt att få tag på grejer från utlandet. Skivbolagen ville själva bestämma tajmingen på releasen i varje land och pr-personerna var allsmäktiga. Lösningen var privatimport. Det var dyrt, men värt det. Men tänk om EMI lobbade fram en lag som gjorde det straffbart att beställa skivan från USA. Inte ens en skivbolagsjätte skulle komma på en så sjuk idé. Men så är det alltså att köpa frö.

»Nu äger jag hela mig«

Stora fröföretag har lobbat till sig både upphovsrätt och distributionsförbud på frö. I praktiken är det olagligt för oberoende bolag att fritt sälja frö. Om vi fortsätter med Royal Trux-liknelsen ser världen ut så här: det är inte bara Royal Trux-bootlegs som är förbjudna. Covers kommer inte på fråga. Inga blandband till lillbrorsan. All skrammelrock är olaglig att distribuera, för alla utom storbolaget. Bandet Pussy Galore måste ansöka om att få släppa skivor och kan, mot en avgift, bli godkända. Det är som om Beatles inte bara upphovsrättsskyddat Apple, utan faktiska äpplen.

De flesta fröerna på marknaden kommer från storföretag som antingen är värdelösa på eller ointresserade av odling. Dessutom är fröer dyrt. Oberoende fröföretag måste ansöka om frölicens, om en licens kostar 800 kronor och de sedan bara kommer att sälja 20 påsar puntarellefrö så rasar priset iväg.

En annan tanke: hur kommer det sig att en fröpåse med ett gram vallmo kostar 34,90 kronor på Blomsterlandet, vilket ger ett kilopris på 34 900 kronor, medan en kryddburk med 45 gram vallmo från Santa Maria kostar 29,95, kilopris 665,56? En prisökning med nätta 5 100 procent, trots att kraven på livsmedel är högre än på saker man kastar på marken. Kan det ha något att göra med att lobbyister och advokater har högre timlön än bönder?

Man brukar säga att kostnaderna för upphovsrätt sprids över så många att vi aldrig märker dem. Med frö stämmer det dock inte. I stället säljer lobbyister lagligt frö till samma pris som droger, medan de fria fröerna krängs som kontraband vid Sergels torg. Så ser revolutionen ut, just nu.

Naturturismen på frammarsch

 

Elin Unnes 3 favoriter

  1. ALBUM. Linnéa Olsson, Maggot Heart. Linnéa Olsson har spelat gitarr och headbangat i både The Oath och Grave Pleasures (alias Beastmilk). Nu, äntligen, släpper hon sitt eget soloprojekt och sjunger för första gången. Jag tror att det är ungefär så här Kim Gordon skulle ha låtit efter skilsmässan från Sonic Youth, om hon inte blivit konstmusiker i stället.
  2. MAGASIN. Bardo Methodology. Ny musiktid-ning-alert! Finns både digitalt och i tryck, och båda versionerna innehåller långa, djuplodande intervjuer med några av världens hårdaste band. Min favorit är intervjun med Ajna Offensives Tyler Davis, om både musik och odling.
  3. ÅTERFÖRENING. Det alternativa noiserockbandet Royal Trux bildades i slutet av 1980-talet. När grungen blev stor kontrakterades de av EMI/Virgin, och indieeliten gjorde ett unisont kräkljud bakom deras ryggar. I augusti spelar ett återförenat Royal Trux i Helsingfors, och kanske är världen till slut redo för deras motsägelsefulla, underbara antimusik.