Di Weekend GRADVALL

Länge leve reggaen

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Bunny Wailer är aktuell med två samlingsskivor.

Foto: ADRIAN BOOT

Superb, sprakande och av samma dignitet som David Bowie-boxen Who can I be now. Så beskriver Jan Gradvall samlingsskivorna Solomonic Singles med reggeagiganten Bunny Wailer.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Bunny Wailer
Solomonic Singles 1: Tread along 1969–1976
(Dub Store Records)

4 poäng

Solomonic Singles 2: Rise & shine 1977–1986 (Dub Store Records)
5 poäng

RECENSION. Musikvärlden det här året för tankarna till övergången mellan krita och jura. Så många dör ut. Dödsrunorna om giganter avlöser varandra.

Det finns därför skäl att påminna om att en gigant i tystnad fortfarande vandrar i gräset.

Bob Marley dog 1981, Peter Tosh dog 1987 men Bunny Wailer är fortfarande vid liv, 69 år gammal. En stolt brontosaurus, uppvuxen på en diet av gräs, i det här fallet i rökt form.

The Wailers började som ett enda band. Ett band med tre helt jämnstarka individer, sångare och låtskrivare.

Med tiden blev det Bob Marley & The Wailers. Men de sex första albumen, fram till enorma Burnin’ från 1973, visar hur avgörande Bunny Wailer var för soundet och attityden. Därefter hoppade Bunny Wailer av och satsade på en solokarriär.

The Wailers var under sina bästa dagar så hårda och obönhörliga att de fick alla andra band i musikhistorien att framstå som Herman’s Hermits.

Som soloartist har Bunny Wailer stått för ett par av de bästa albumen genom alla tider, i alla genrer, med Blackheart man från 1976 och Rock ’n’ groove från 1981.

Under denna gyllene period av sin karriär gav han även ut ett pärlband singlar på sitt eget bolag Solomonic. Singlar som var precis lika bra, i flera fall till och med bättre än albumspåren, men som fram till nu aldrig getts ut på cd.

Dessa två samlingsskivor, sammanställda av japanska skivbolaget Dub Store Records, är återutgivningar av samma dignitet som Bowie-boxen Who can I be now. Fantastiska låtar som Galang so och Cease fire har jag bara haft på kassetter jag fått av reggaeforskaren Hasse Huss.

Ljudet är superbt. Det japanska skivbolaget har perfekt fångat den sprakande, nästan svarvade känsla, som finns i vinylsinglar: Det låter som om jorden skälver när Bunny Wailer beträder den.

Country från Hampshire!

Midnatt i Amerika

Ward Thomas
Cartwheels (Sony)
3 poäng

RECENSION. Ett första intryck när man lyssnar: Det låter som om First Aid Kit har börjat samarbeta med Max Martin och Shellback. Det är supereffektiv och snygg Nashville-country som i sitt utförande lånar melodiska konstruktioner och hooks från popvärlden, inklusive ”Hey!”-körer.

Ward Thomas består av tvillingsystrar, som har röster så sammanflätade att det verkligen hörs att de har sjungit hela sitt liv tillsammans: 22-åriga Catherine Thomas och Lizzy Ward Thomas.

Sedan kommer chocken. Nej, Ward Thomas kommer inte från USA, utan är något så exceptionellt ovanligt som en engelsk countryduo. Country från Hampshire!

Producenten är faktiskt också svensk, fast kommer från ett helt annat håll: Martin Terefe, som efter att ha jobbat med Sara Isaksson i början på 1990-talet flyttade till England och där producerat KT Tunstall, James Morrison och många andra.

Modern musik är verkligen omöjlig att definiera geografiskt.

Lika stor som storasyster

Solange
A seat at the table (Columbia)
4 poäng

RECENSION. Systrarna Brontë i Yorkshire på 1800-talet, systrarna Knowles i Texas på 1900-talet. Det finns paralleller där. Beyoncé, född 1981, och lillaystern Solange, född 1986, verkar under sin barndom ha utvecklat sin egen magiska bubbla. En konstnärlig värld, lika visuell som hörbar, med svindlande höjder och total integritet.

Knockar världen - igen

Efter att Beyoncé slagit världen med häpnad, visar lillasystern Solange med det här albumet att hon är en lika stor talang.

Precis som i fallet Beyoncé är det verkligen en hel värld hon öppnar upp och bjuder in till i sin musik, fulländat genomförd.

Musikaliskt är systrarna olika. Medan Beyoncé har fokus på rytmer och skanderande refränger, så utvecklar Solange en helt egen form av psykedelisk soul, intensiv men lågmäld. Dave Longstreth, gitarrist och visionär i lysande Brooklyn-bandet Dirty Projectors, är med som producent på hälften av spåren.

Solange ansluter sig även till en mycket lovande 2016-revival av gospel som märkts hos Chance The Rapper och Kanye West. När man lyssnar på spår som Junie, där hon samarbetar med André 3000 från Outkast, är det som att se och höra himlen öppna sig.