Di Weekend GRADVALL

Kvartersbaren ger staden drömmar

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

SKÅL! Ted Danson i tv-serien Cheers.

Alla behöver en plats i livet där alla vet ens namn, skriver Jan Gradvall i en krönika.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Vad är det med barer? Varje gång jag går förbi en bar i en stad föreställer jag mig hur det skulle kännas att slå sig ned just vid den bardisken.

Jag har sällan tid och möjlighet att gå in där på riktigt, men jag kliver alltid in i tankarna.

Jag öppnar bardörren mentalt, tittar mig omkring, noterar bartendern, tittar hur ljuset faller, funderar på var jag skulle slå mig ner och vad jag skulle beställa.

Alkoholromantik är unket och patetiskt. Men mina fantasier om barer handlar egentligen inte om sprit och att bli full, utan om stämningen och sammanhanget.

Barens plats i kvarteret, vad den berättar om stadsdelen, om hela staden, om människorna som lever där, historien och framtiden.

Framför allt romantiserar jag tanken på att kliva in på en bar och inte bli tagen som nykomling utan som en stamgäst. Någon som får sin beställning utan att ens behöva säga något.

Drömmen är att det ska vara precis som i signaturlåten till tv-serien Skål, på engelska Cheers, där refrängen i vinjetten beskriver baren som en plats ”where everybody knows your name”.

Tv-serien Skål, en komediserie om en bar i Boston, hamnar helt rättvist mycket högt, plats 20, på Rolling Stones nya rankning över de bästa tv-serier som gjorts (se notis på nästa uppslag).

Stämningen i tv-serien och just texten till titellåten fångar magin med en bar bättre än något annat jag läst om barer:

Making your way in the world today

takes everything you’ve got.

Taking a break from all your worries

sure would help a lot.

Wouldn’t you like to get away?

Alla behöver en sådan oas i vardagen. Alla behöver en plats i livet där alla vet ens namn.

Jag hörde signaturen till Skål i mitt huvud när jag häromdagen öppnade posten och fick en inbjuda till Tranans Bar i Stockholm som nästa lördag, 12 november, fyller 30 år.

Krogtest: Nytändning, tack!

Tranans Bar är min Skål-bar, det närmaste jag kommit en plats där alla vet ens namn.

Tranans Bar är också ett exempel på den plats som en bar kan ha i en stads dynamik, kreativa värld och kulturliv.

Jag minns inga detaljer om invigningskvällen för Tranans Bar en höstkväll för 30 år sedan, men jag vet att jag måste ha varit där. Det var nämligen kompisar till mig som gjorde inredningen.

Det är just Tranans Bar som fyller 30 år men själva restaurangen Tranan är mycket äldre än så. Restaurangen Tranan har legat vid Odenplan ända sedan 1929.

Under flera decennier var det ett ölkafé. De första stamgästerna kom på morgonen och drack varm öl. När jag intervjuade Svante Thuresson berättade han att turnerade jazzmusiker alltid träffades där innan de hoppade in i turnébussen och drog land och rike runt.

I mitten på 1980-talet köptes Tranan och rustades upp av PG Nilsson. Tranan blev den första delen i hans krogimperium som i dag innefattar bland annat Riche, Sturehof och Taverna Brillo.

Det var PG Nilsson som utökade Tranans verksamhet genom att öppna Tranans Bar i källaren och han lät elever på Beckmans inreda den.

Beckmans hette egentligen Beckmans Skola för Illustration och Mode. Skolan grundades 1939 av reklammannen, affischkonstnären och kommunikatören Anders Beckman och modeillustratören och mönsterkreatören Göta Trägårdh.

Jag hade 1985 flyttat upp till Stockholm från Linköping och var vikarie på Expressens nöjesredaktion. Jag var nästan yngst på tidningen, kände inte så många där utan tillbringade i stället så många kvällar och helger på Beckmans – en fantastisk plats för kreativt tänkande – att vissa trodde att jag gick där.

När Tranans Bar öppnade blev den ett vardagsrum och ett kök. Alla bodde i för små lägenheter på fel platser och man gick mycket hellre till Tranans Bar än att sitta hemma och häcka. Författaren Per Hagman eftersände under några år till och med sin post till Tranans Bar.

Det talas i dag mycket om termer som nätverkande och kreativa kluster. Varje dag plingar det till med mejl från någon på Linkedin som förkunnar ”I’d like to add you my professional network”.

Fadi El Khoury visade dyra drömplagg

Förmodligen kan man även gå på föreläsningar och universitetskurser för att lära sig mer om detta.

Däremot talar man alldeles för lite om vikten av platser i städer där denna typ av möten och samarbeten kan uppstå organiskt.

Tranans Bar är sannolikt alldeles för ung för att föräras inslag i Kulturnyheterna på tv och i Kulturnytt – jämför med Den Gyldene Freden som har serverat svensk husmanskost sedan 1722 – men baren har sin plats i både den moderna svenska mediehistorien, musikhistorien och kulturhistorien.

Så många band har startats där. Skivbolag, tidningar, modemärken, företag. Så många idéer har prövats och fötts där.

Utan kvartersbarer drömmer inte städer lika stora drömmar.

3 favoriter

  1. TV. Black mirror, Netflix. Släpp allt vad du har för händer – inte minst mobilen – och se ­omgående avsnitt 1, säsong 3, av Black mirror (nej, man behöver inte ha sett tidigare säsonger). ­Briljant science ­fiction om vår besatthet av likes på sociala medier
  2. TV. Edit: Talkshow med Parisa Amiri, SVT Play. Pratshower görs fortfarande som om 1900-talet ­aldrig hade gått i pension, men det här är en 100 ­procent modern show i fråga om ämnesval, val av gäster, attityd, medieanalys. Framtiden börjar här.
  3. MUSIKAL. Fantomen på Operan, Cirkus. 30 år efter urpremiären i London har även jag slut­ligen sett en av de mest sedda musikalerna någonsin. Och blev helt blown away av Peter Jöbacks gestaltning. Att höra en sådan röst live är som att se Usain Bolt springa.