Di Weekend GRADVALL

I musikens värld finns inga gränskontroller

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

MULTIINFLUERAD. Rapparen Drake.

Foto: TT

De politiska krafter som just nu håller på att försöka stänga världen kommer att förlora i det långa loppet, skriver Jan Gradvall.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Världen drar ihop sig. Gränskontroller skärps. Murar planeras. Nationella intressen går före internationella. Flyktingar avvisas. Utvecklingen har gått från alla för alla till var och en för sig.

Så ser det ut rent politiskt. Kulturellt, däremot, går utvecklingen i rakt motsatt riktning.

Yngre generationer musiker och musiklyssnare är just nu i full färd med att öppna världen. De tar inte hänsyn till avstånd eller nationalitet eller religion, utan utbyter idéer över alla tänkbara gränser, både kulturella och geografiska.

Ingenstans blev det tydligare under 2016 än att den mest spelade låten på Spotify under året – till och med den mest spelade låten på Spotify någonsin – är signerad en kanadensisk rappare, en brittisk soulsångerska och en nigeriansk popstjärna.

Kanadensiske Drake gjorde 2015 års bästa låt med Hotline bling (en halv miljard spelningar på Spotify). Samma sak 2016 med One dance (närmar sig overkliga en miljard spelningar).

Drake är just nu så stor att omvärlden inte hänger med. När biljetterna släpptes till hans konsert på Globen i Stockholm den 4 mars 2017 tog de slut på sekunder.

Att boka Drake på ett så litet ställe som Globen tyder på att man inte gjort sin omvärldsanalys.

Det var samma sak när biljetterna försvann direkt till Beyoncés konsert på Friends Arena i somras. Beyoncé kan i Sverige i dag sannolikt sälja ut lika många arenor som Bruce Springsteen, men arrangörer och medier i Sverige är fortfarande kvar i en gammal Bruce Springsteen-värld.

One dance är intressant på många sätt. Kompositionsmässigt bryter den mot alla regler om hur en poplåt ska vara uppbyggd. One dance låter närmast som ett medley bestående av utkast till flera olika låtar.

Drake arbetar, precis som Beyoncé, som en svamp. Han surfar dag och natt världen runt på sin mobil och dator och suger åt sig det bästa han hittar.

One dance är till stora delar en nigeriansk afrobeats-låt, en fusionsgenre som utvecklats i Lagos och London de senaste åren och under året exploderat internationellt och blivit mainstream.

Afrobeats ska inte förväxlas med den namnmässigt snarlika afrobeat, en genre som skapades av musiker som Fela Kuti och Tony Allen i Nigeria på 1970-talet och var en funkig, jazzig mix av musik från Nigeria, Ghana och Amerika.

Medan afrobeat var en politisk genre så handlar afrobeats om ren partymusik. En ung generation i Nigeria har tröttnat på korruption och haltande infrastruktur och vill festa nätterna igenom. De unga nigerianska artisterna är egentligen uppväxta med hiphop, sitt eget lands musikarv är något de upptäckt först nyligen.

One dance är verkligen gränslös i alla bemärkelser.

»Från lokalt till globalt på världens hitlistor«

Börjar man nysta i låtens tillkomst hamnar man i en sociologisk undersökning som visar att alla de politiska krafter som just nu håller på att försöka stänga världen kommer att förlora i det långa loppet.

One dance samplar Drake en brittisk låt från 2007, Do you mind, gjord av producenten Paleface och sångerskan Kyla, som är en del av en undergenre till house som kallas UK funky och innehåller influenser från deep house, electro, soca från Trinidad och även nigeriansk afrobeat.

Låten Do you mind plockades 2009 upp av trion The xx som spelade in den som en B-sida. Möjligen var det via The xx som Drake hittade låten. Drake har tidigare samplat en remix av The xx:s producent, Jamie xx.

Samplingen från Do you mind är en så central del av One dance att originalsångerskan Kyla står listad som en av låtens tre artister.

Den tredje som står listad som artist på One dance är den 26-årige nigerianske superstjärnan Wizkid, riktigt namn Ayodeji Ibrahim Balogun, uppvuxen i Surulere, ett välmående område i det gigantiska Lagos, en av de snabbast växande städerna i världen. (Med 173 miljoner invånare bor det fler människor i Nigeria än i Ryssland.)

Wizkid blev den första nigerianske artisten med över en miljon följare på Twitter. Han är med på Forbes lista ”Top 10 richest/bankable African artists”.

I september skrev Wizkid på ett sjusiffrigt kontrakt i dollar med Sony, vilket är det största förskott som en afrikansk artist har fått. Att musikvärldens ögon och öron nu riktas mot Nigeria och Lagos understryks av att Sony under året skrivit kontrakt med ytterligare två nigerianska artister.

I sitt inhopp i One dance sjunger Wizkid om att ”wine it”, en referens till en förförisk dansrörelse som beskrivits som en nigeriansk motsvarighet till twerking.

Allt detta i en låt som under 2016 även i Sverige på fredagskvällarna hörts på varenda parkeringsplats och lägenhetsfest, från Sjöbo till Luleå, och som nu totalt spelats närmare en miljard gånger.

Att musiken är gränslös kan tyckas som en sliten klyscha. Musikåret 2016 har visat hur sant detta är även bokstavligt.

Rihanna återgår till sina karibiska rötter

Musiken stakar ut framtiden för världen.

 

3 FAVORITER

JULMUSIK. Kacey Musgraves, ”A very Kacey Musgraves”. På vartannat ställe jag besökt i Nashvilles uteliv hette det: ”Du skulle ha varit här i går, Kacey var här då.” Nashvilles unga partydrottning höjer även taket och stämningen i genren julmusik.

BERÄTTARE. Erik Lundin, Välkommen hem, EP. När jag intervjuades i senaste numret av Språktidningen fick jag frågan om vilka som är mina tre språkliga förebilder. Jag svarade Caitlin Moran, Joan Didion och – Erik Lundin. Han skapar en unik omedelbarhet med sin detaljrikedom och sina egna ordvändningar.

LÅT. The Weeknd, Love to lay. En av fyra låtar på The Weeknds nya utmärkta album signerade svensktrion Max Martin, Ali Payami och Peter Svensson från The Cardigans. Neonblänkande Miami vice-pop någonstans mitt emellan Kaj Kindvall och Michael Jackson