Di Weekend GRADVALL

Gradvall: Här är sommarens bästa album

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

SZA bjuder på "glittrande modern soul".

Jan Gradvall listar albumen från första halvan av 2017 som du inte får missa.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Chronixx
Chronology

(Zincfence/Universal)

Återuppståndna Uppsala reggaefestival, som hålls i morgon lördag, triumferar med bokningen av en samtidens hetaste artister. 24-årige jamaicanska Jamar McNaughton är uppväxt i en katolsk skola i Spanish Town, staden som fostrat Prince Far I och Grace Jones. Under artistnamnet Chronixx – hans pappa var artisten Chronicle – moderniserar han den jamaicanska traditionen med humanistisk och samhällsmedveten rotmusik.

SZA
Ctrl

(Top Dawg/Sony)

Vad som gör att Billie Holiday och Bessie Smith fortsätter ha samma wattstyrka, var deras förmåga att sjunga om privata tragedier samtidigt som de fick melankoli att låta närmast glamoröst. 26-åriga Solana Rowe från St Louis har samma förmåga. Uppväxt som ortodox muslim, trakasserad i skolan för sin hijab, gör hon glittrande modern soul med dubbla rader pärlhalsband och ett bultande jazzhjärta där under.

Jay-Z
4:44

(Roc Nation)

Barack Obamas favoritartist skildrar på sitt 13:e album livet som medelålders man med ett djup som för tankarna till regissören John Cassavetes. Höstlöven prasslar under fötterna på Jay-Z när han vandrar runt på Manhattan och gör ett inre bokslut över sitt liv. Öppningsspåret samplar oväntat en låt med The Alan Parsons Project från 1977. Den monumentala The Story of OJ utgår från den OJ Simpson-dokumentär i fem delar som visats på SVT.

Alison Moyet
Other

(Cooking Vinyl/Playground)

Om man gjorde ett Stonehenge över de främsta rösterna i brittisk pophistoria skulle Alison Moyet platsa. En granitröst som låter minst 4 000 år gammal och vars inspelningar med syntpopduon Yazoo fortfarande framkallar rysningar. Alison Moyet kommer från Basildon, industristaden som fostrade Depeche Mode. 56 år gammal har hon – tyvärr helt utanför medieradarn – mognat till en komplex artist vars musik för tankarna till Scott Walker och Dusty Springfields samarbete med Pet Shop Boys.

Lana Del Rey
Lust for life

(Interscope/Universal)

Allt som Lana Del Rey gör utgår från Ung rebell-filmen från 1955. Kalifornien-romantik om ravindjup ung kärlek och flirtande med ond bråd död. Lana Del Rey är både Natalie Wood och James Dean i en och samma person. På sitt femte album sjunger hon några av sin karriärs finaste melodier, nästan alla skrivna i samarbete med Rick Nowels, en amerikansk Max Martin som varit delaktig i popklassiker som Belinda Carlisles Heaven is a place on earth och Didos White flag.

Duktig vovve

Vince Staples
Big fish theory

(Def Jam/Universal)

24-årige rapparen Vince Staples kommer från North Long Beach, Kalifornien. Men att döma av soundet på hans andra album skulle man kunna svära på att han kom från södra London eller Bristol. Musiken låter som ett destillat av de senaste 20 årens engelska klubbmusik: smattrande drum & bass, electro, dub. En framtidstalang som gjort ett album som tar lika stora musikaliska risker, och låter lika före sin tid, som Kanye West på My beautiful dark twisted fantasty.

Young Thug
Beautiful thugger girls

(300/Warner)

Lyor Cohen, en 57-årig judisk man, är en av hiphophistoriens nyckelfigurer, helt avgörande för Run-DMC, Public Enemy, Jay-Z och många andra. När jag intervjuade Lyor Cohen i Di Weekend i fjol talade han om den artist han tror mest på inför framtiden: Young Thug, en 25-årig från Atlanta. Musiken här får en att förstå varför. Young Thug har ett flyt i sin loja, inåtvända musik som trotsar all logik. En unik röst, ett sant original.

Haim
Something to tell you

(Polydor/Universal)

Hold on med trion Wilson Phillips från 1990 är en av alla tiders bästa skildringar av Kalifornien. Delstatens historia fanns också i trions DNA: två var döttrar till Brian Wilson, en var dotter till John och Michelle Phillips i The Mamas & The Papas. På sitt andra album ställer sig de tre systrarna i Haim på precis samma bergstopp där Wilson Phillips stod i Hold on-videon. Kalifornisk stämsång som är saltstänkt, ljum och luktar krabbskal. Lägg in Miley Cyrus Malibu på samma spellista.

Lorde
Melodrama

(Lava/Universal)

Hetsigt och himmelskt

När Lorde hamnade på omslaget till Di Weekend i mars 2014 var hon en obegripligt vis och mogen 17-årig från Nya Zealand. Hon hade nyligen fått hämta den tyngsta Grammystatyetten av dem alla – ”Song of the year” för mästerverket Royals – och pratade glatt om favoritförfattare som Lydia Davis och Alice Munro. Hennes mamma, poet och Tranströmer-expert, var med på hotellet. Det tog Lorde fyra år att värka fram ett uppföljaralbum. Melodier som glidflyger. Pop som tar pop på allvar.

Peter Perrett
How the west was won

(Domino/Playground)

Under endast fyra år (1977-1980) hann The Only Ones göra några av de bästa låtarna i engelsk rockhistoria. När sångaren Peter Perrett på gruppens sista album snäste Why don’t you kill yourself lät det som ett farväl och en programförklaring. Att han 65 år gammal gör comeback med ett album av den här klassen är årets överraskning. Snäsig Lou Reed-rock med exemplariskt gitarrspel. Synd bara på en gubbsexistisk textrad om Kim Kardashian.