Di Weekend GRADVALL

Cowpunk for ever

Jade Jackson.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jan Gradvall hör en refräng och vet att den kommer fastna för evigt.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Jade Jackson
Gilded
(Anti/Playground)
4 poäng

Kofösare och punkare. Den fusionen gav upphov till cowboypunk, förkortat cowpunk, en av rockhistoriens mest osannolika men mest kreativa genrer.

Cowpunk uppstod i södra USA i början av 1980-talet när punkare upptäckte att countryartister som Johnny Cash och Hank Williams var deras själsfränder. Om man tänker sig en låt som Ring of fire framförd av The Clash så har man cowpunk.

I Kalifornien fanns Blasters, Nashville hade Jason & The Scorchers, Texas hade genrens kanske finaste band, Rank and file. Genren spred sig även till Europa. I Sverige fanns Dead Scouts, Per Perssons första band.

Även kaliforniska punkband som Social Distortion, vilka spelade in just Ring of fire, räknades ett tag till genren.

Mike Ness från Social Distortion har nu producerat debutalbumet med Jade Jackson, en ung kvinna som för vidare råheten och melankolin från cowpunk och kombinerar den med en förförisk sävlighet som för tankarna till Mazzy Star och Lana Del Rey.

Hur kan artister från udda genrer i dag få ett brett genombrott? Det var enklare när tv-program som Måndagsbörsen samlade hela svenska folket.

Jade Jackson kommer aldrig att spelas på vare sig P3 eller i kommersiell radio. Men om SVT eller TV4 på bästa sändningstid visade videon till hennes Finish line tror jag hon skulle slå igenom brett i hela Sverige.

Videon skildrar Jade Jacksons vardagsliv i hennes hemstad Santa Margarita i Kalifornien. En liten stad där temperaturen på somrarna kan nå 47 grader och där hon växte upp utan luftkonditionering och utan internet. Hennes alternativa föräldrar tyckte inte om den moderna världen.

Låten inleds med raden ”I don’t care about things ’cause they don’t care about me”. Musiken fångar exakt känslan av att man både hatar och älskar den småstad där man växt upp.

När sedan refrängen kommer vet man att man den kommer att fastna för evigt: ”Waking up for the first time, is when you don’t stop running at the finish line”.

 

Radiohead
A moon shaped pool
(XL/Playground)

5 poäng

I begynnelsen tog det veckor innan album recenserades. Vi recensenter hittade nya album i skivaffärens nyhetsfack, studerade omslaget på bussen hem, lyssnade sedan på det i någon vecka, innan recensionen postades i ett frankerat kuvert till den tidning vi skrev för. När faxen uppfanns tjänade man en hel dag.

Tuffa ronder mot livet

Med tidens gång krympte den tiden från veckor till dagar. I dag handlar det om timmar.

När artister som Kendrick Lamar och Beyoncé i dag utan förvarning släpper nya album på nätet recenseras de samma eftermiddag. Med följden att recensionerna blir så förutsägbara att åtta av tio som publiceras i dag skulle kunna vara skrivna av en schimpans. Någon som fått tillgång till en laptop där det på tangentbordet programmerats in typiska fraser och omdömen samplade från musiksajten Pitchfork.

Vad händer om man i stället väntar med recensioner? Om man väntar så länge som ett år? Radioheads nya album släpptes i maj 2016. Jag hade inte tid att lyssna på det tillräckligt mycket då och avstod från att skriva.

Om några veckor, fredag den 9 juni, spelar Radiohead på Globen i Stockholm. Det är bandets första spelning i Sverige på 14 år.

Varje gång jag lyssnar på A moon shaped pool håller jag hårdare i min biljett.

Radiohead gjorde med trilogin The Bends (1995), OK Computer (1997) och Kid A (2000) några av de bästa album ett rockband gjort i den moderna eran.

Därefter följde en lång period på 2000-talet där man talade mer om hur okonventionellt nya Radiohead-album distribuerades –  och hur mycket Thom Yorke hatade branschen – än hur musiken faktiskt lät.

Men med A moon shaped pool känns det som om bandet gett upp alla sådana protester och bara låtit musiken vara musik igen. A moon shaped pool är i klass med de tre mästerverken.

Thom Yorke har rört sig i den elektroniska musikens frontlinje där gränsen mellan dansmusik och konstmusik suddas ut.

A moon shaped pool – en tolkning av titeln: om global uppvärmning fortsätter blir jorden en enda stor pool – kombineras detta med gitarr-bas-trummor på ett unikt suggestivt sätt. Thom Yorkes texter är präglade av skilsmässan från den kvinna han levde med i 25 år, en expert på medeltida italiensk litteratur.

Rösten öppnar hjärtan

Vad det intellektuella Oxford-bandet Radiohead skapar ger samma känsla som de mest melankoliska avsnitten av Oxford-serien Kommissarie Morse. Samtidigt som det ligger lik bakom rhododendronbuskarna kan man inte låta bli att notera att de vackra lila blommorna påminner om att livet alltid går vidare.

 

Paul Weller
A kind revolution (Warner)
4 poäng

Det finns två Paul Weller. Den ena är en gitarrsamlare som betraktat sig själv så länge i en sprucken pubspegel att han misstar sig själv för Rory Gallagher och häller HP-sås över hastigt uppstekt baconrock. Den andra är en känslig engelsk poet – en engelsk ros – som arrangerar musik så ömtålig och romantisk att den för tankarna till Nick Drake och W. H. Auden.

Vad som utspelas på A kind revolution är en schizofren gryningsduell mellan huvudpersonens två persona, lite som i Klas Östergrens Gangsters. På de två inledningsspåren är det testosteronrockaren som vinner, påhejad av de som kan rapa refrängerna till lite för många The Jam-låtar.

Men därefter brottas han ned av poeten – en barfotapoet med hemligt herbarium – som helt tar över och skapar några av de finaste sånger som burit namnet Paul Weller sedan mästerverket 22 dreams.