Genom att bland annat göra pauser mitt i handlingen och låta snygga kändisar som Selena Gomez förföriskt förklara begreppen Hans Rosling-pedagogiskt, har regissören Adam McKay gjort stor film av finanskrisen 2007–2008.
Filmen bygger på mästerjournalisten Michael Lewis bok The Big Short från 2010, en bok som på svenska fick den hjärndöda titeln Värstingar på Wall Street: rapport från domedagsmaskinen.
Michael Lewis böcker bygger mycket på statistik och siffror och borde egentligen vara omöjliga att filma.
Men The Big Short är anmärkningsvärt nog den tredje reportageboken av Michael Lewis som har blivit en väldigt bra film.
Först kom The Blind Side, om taktik inom amerikansk fotboll, med Sandra Bullock i huvudrollen. Därefter Moneyball, om statistik inom baseboll, med Brad Pitt. Brad Pitt är även en nyckelfigur i The Big Short, dels som birollsinnehavare, dels som producent, en roll där han blivit känd för samhällsengagerade och politiska filmer.
The Big Short är en svidande uppgörelse med bristen på moral på Wall Street.
Filmen är också mycket mer elegant gjord än till exempel Marin Scorseses Wolf on Wall Street. Regissören Adam McKay har tidigare gjort komedier och behåller det lätta handlaget (Selena Gomez-exemplet) när han växlar över till drama.
Christian Bale måste också få en Oscar för bästa biroll.
