Di Weekend GOLF

Golf: Stjärn­caddien svingar klubban

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

RADARPAR. Fanny Sunesson och Henrik Stenson planerar spelet under British Open på 
St Andrews i Skottland 2010.

Foto: TT

Som mångårig caddie till Nick Faldo var hon med om att vinna fyra major­tävlingar och hon har även jobbat med vår svenska världsstjärna Henrik Stenson. Nu har Fanny Sunesson släpat sin sista golfbag.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Du har gått med spelare som Nick ­Faldo, Sergio Garcia och Henrik Stenson. Hur skiljer sig arbetet åt beroende på vem du arbetar för?
”Jag gillar inte att jämföra. Men det är självklart att de är olika personer med olika personligheter. Jag försökte hitta deras ultimata sätt att prestera och sedan arbetade jag med det.”

Är det lätt att tappa bort sig själv när man måste underkasta sig någon annans beslut hela tiden?
”Jag lärde mig tidigt att säga vad jag tycker, så jag var med i besluten. Om sedan spelaren valde att lyssna på mig eller inte fick de bestämma själva. Spelaren var ju stjärnan och jag var den som försökte hjälpa spelaren att prestera så bra som möjligt. Det var inget konstigt för mig.”

Du är den enda kvinnliga caddien som har vunnit en herrmajor. Vad är det som gör dig unik?
”Jag är inte mer unik än någon annan. Jag jobbar hårt och använder sunt förnuft. Att vara ­caddie är ett tungt jobb. Bagen väger drygt 20 kilo och man reser mycket.”

Varför använder ni inte golfvagnar?
”Det är inte praktiskt. När man ska gå mellan folk och mellan green och nästa tee är det svårt att ha en vagn.”

Hur gick du till väga första gången du kom till en tävlingsbana – vad tittade du extra noga på?
”Oftast brukade jag försöka komma till banan en dag före spelaren. Och så lärde jag mig banan. Om vi kom till turneringen samma dag gick jag upp supertidigt för att lära mig den innan spelaren var på plats. Vanligtvis tog det fem sex timmar. I ­vissa fall kunde det ta ännu längre tid. ­Någon gång minns jag att det tog elva timmar. St Andrews, där herrarnas British Open spelas i år, är till exempel väldigt svår. Det finns så många valmöjligheter när man spelar den banan. Oftast ser man inte hindren från utslaget och man ­måste kunna slå bollen åt vänster, rakt fram och åt ­höger, så det finns många valmöjligheter vid slagen.”

Hur ser du på din caddiekarriär nu med fyra års distans?
”Det är bara när journalister som du frågar som jag tänker på den, annars gör jag inte det. Jag ­lever mer i nuet. Det är klart att det var kul. De åren var fantastiska, men jag tänker mer framåt.”

Vad gör du i dag?
”Jag coachar unga spelare och arbetar med de svenska och kinesiska lands­lagen. Jag har ett uppdrag som strategisk rådgivare åt Solheim cup-kaptenen Carin Koch. Jag håller även föredrag och företagsdagar, bland annat för Volvo. Dessutom gick jag precis ut elittränarutbildningen på Bosön. Jag har dessutom en tävling som heter Sölvesborg Ladies Open, som spelas 20–22 augusti. De sista månaderna har det varit galet mycket och jag har knappt varit hemma alls. Men jag trivs med att ha mycket att göra.”

Vad var det första som du tänkte att du skulle göra mer av när du slutade som caddie?
”Jag slutade eftersom jag skadade mig under en turnering i Schweiz och då hade jag så himla ont – sju månader i sträck. Jag kunde inte sitta ned. Så det var inte läge att fundera kring ’nu ska jag göra det här’. Jag ville bara bli frisk.”

Hur är det med ryggen nu?
”Bra. Min rygg kommer alltid att ha en svaghet. Men jag skulle säga att den är 99 procent.”

Vilket är det vanligaste misstaget som amatörgolfare gör?
”Att de svingar för snabbt och för hårt. Det leder till en obalans och att de slår dåliga slag. Det bästa är att ha en bra grundposition, bra balans, en bra rytm och slå lugnare.”

Du har uppnått väldigt mycket. Vad blir du själv imponerad av?
”Jag blir imponerad av människor som har kunskap. Jag tycker att det är spännande att lyssna på specialister, oavsett vad det handlar om egent­ligen, för man lär sig alltid något nytt.”

Vad gör du på fritiden?
”Jag tycker att det är kul att spela flipper och har flipperspel hemma. Så spelar jag mycket golf också, har 4,6 i handikapp. Förra året var första gången på åtta år som jag spelade golf. Innan jag började som caddie spelade jag mycket och ­skulle ha gått på college i USA och spelat golf, men så skadade jag knäet och åkte inte dit. Sedan ­började jag gå caddie i stället.”